Monstret flyttar in

Vi har blivit med monster.
Vi lyckades baxa hem honom nu ikväll. Han stacks, krumbuktade och var allmänt elak. Men jag ska nog få fason på honom.
Fick dock ta på mig tjockaste skinnhandskarna för att våga gå i närkamp med honom. Fast jag hade förstått innan att det inte skulle bli någon lätt match. "Jag har sopsäckar i en låda i köket som du kan stoppa honom i", hade Anna - monstrets förra ägare - sagt. Och då förstod vi ju att det skulle bli tufft.
Han bodde lite trångt, så jag tyckte han skulle få det lite rymligare. Nu har han fått det, och förhoppningsvis kommer han inte attackera oss. Värst blir det när brorsans lilla dotter kommer på besök. Eller Elins, eller Jennys. Han ser ut att kunna bli riktigt ugly mot ett barn. Nästan dödlig. Hu. Måste hålla dem på behörigt avstånd.
Vänta...
Gick och tittade till honom i vardagsrummet. Han såg faktiskt rätt så harmlös ut nu. Kanske slappnade av efter den jobbiga flytten. Med lagom mycket kärlek, lagom mycket vatten och mat och lagom tukt så ska vi nog komma överens.
Kaktusar borde vara lättare att uppfostra än hundar och barn.