Revival of the Gura

På torsdag är det åter dags. Gitarren ska fram och lärar-Jonas kanske förväntar sig att vi repat regelbundet sen sist, innan jul. Det kanske de andra i gruppen har. Inte jag. Inte sen innan jul har jag plockat ut guran ur nylonfodralet.

Varför inte? Lathet, mest. Och lite oinspirerad, eftersom det började bli lite för svårt de sista lektionerna innan jul. Krävs mer jobb nu för att hänga med. Barré kombinerat med snabba, svåra byten. Reggaetakt uppå det och det blev för mycket.

Men nu ska jag göra mig redo igen. Möta motståndet. Kämpa på. Går det ändå inte tipptoppbra så får man acceptera att det bara blir så där. Det blir i alla fall.

Så nu plockar jag fram min spanjor och pärmarna fulla med låtar. Spetsa öronen.

Guldbaggar - till rätt och fel personer

Kjelle Bergqvist gjorde det igen. Klockrent med en bagge till Sveriges roligaste skådis.

Bästa film gick föga förvånande till Män som hatar kvinnor. Själv hade jag lätt föredragit att publikpriset gick till Bröllopsfotografen och filmpriset till I taket lyser stjärnorna.

Bästa kvinnliga skådis var enligt mig inte vinnande Noomi Rapace, utan Malin Crépin i I Skuggan av värmen. Se den, om ni inte redan gjort det. Starkt var ordet.

Bästa manliga huvudroll gick till Claes Ljungmark för hans insats i Det enda rationella. Har inte sett filmen än, men gillar karln skådespelartalanger skarpt och han verkar dessutom vara en skön snubbe, av tacktalet att döma.

Hoppas på ett starkt, svenskt filmår i år. För egen del tänker jag inleda det med att se Snabba Cash innan veckan är slut.

Söndagssysslor

Efter drygt två veckor har vi ett fungerande internet hemma igen. Både skönt och inte!

Ville bara konstatera det. Nu är det dags att äta upp resterna av gårdagens svamp- och skinkomelett. Sedan dammsuga klart, här är fortfarande mer än lovligt sunkigt, men det börjar likna ett hem igen.

Tvättar också, fast tvättmedlet tog slut, så det bidde inte så mycket. Bara en tumme.

Se där - en söndag i månaden januari.

Internet är dött - leve internet

Nätet har lagt av därhemma. Ett nytt modem kan vara på väg, enligt Tele2. Eventuellt. Men nu råkade vi ha vägen förbi jobbet, eftersom vi lämnade in bilen på verkstan som ligger i närheten, så här sitter jag nu, en ledig söndagseftermiddag och kollar FB och skriver ett inlägg.

Konstaterar att livet rullar vidare alldeles utmärkt även utan nätet. Ännu bättre till och med. Åtminstone i några dagar. Det skulle vara svårt att, som landets enda journalist, jobba utan det. Vilken tid det skulle ta att reka på saker och ting. Att inte kunna googla. Och privat: Jobbigt när räkningarna ska betalas. Men vad mer? Har inte varit utan i tillräckligt många dagar för att utröna det, men jag är uppenbarligen vid liv, även utan internet.


Likförbannat hamnade jag här. Dags att logga ut och knalla hemåt. Måste klassas som sjukt att befinna sig på jobbet på en ledig dag. Nätsjukan.

Ett badkar fullt av skum

Vi hade en lycklig flicka här ikväll. Hon tjöt av skratt när hon tog sitt livs första badkarsdopp, med ankor, plastfiskar och mängder av eucalyptusdoftande badskum. Runt henne stod och satt fyra vuxna och skrattade med, hällde vatten och fotograferade. Två av dem var hennes föräldrar och två var Uffe och jag, som än så länge saknar en egen liten tös, men som till någon tröst äger ett badkar.

Hoppas vi får fler badbesök.

Kramar till er, kära vänner

Pratade med pappa nyss. Han hade varit på begravning av sin vän och jobbarkompis idag. Hållit ett tal med anekdoter om deras tid tillsammans. Varit med och fixat fika till de 70 gästerna. Han sa att det var en fin begravning, trots att vännen dog plötsligt i en hjärtinfarkt 58 år ung och lämnade fru och son efter sig med det ofattbara.

Livet kan ta slut så fort att det svindlar när jag tänker på det. Det går inte ens att ta in fast jag inte kände den här mannen, bara hade träffat honom helt flyktigt en gång på kyrkogården, där de jobbade ihop. Hur mår hans fru? Hans son? Hur länge kommer de fortsätta vänta sig att han ska komma in genom dörren, att han ska ringa och säga att han är på väg hem från jobbet, ska bara köpa mjölk och bröd först?

Försöker umgås med tanken på att det samma skulle hända en nära vän, mamma eller pappa, brorsan eller Uffe. Men stöter ifrån mig den lika snabbt. Det är det otänkbara.

Påminnelsen om att uppskatta och ta tillvara stunderna med de nära och kära jag har är dock en god sak. Skickar kramar till de vänner som läser detta. Ni är viktiga i mitt och andras liv. Glöm aldrig det.

Det mystiska nunnelivet

Som jag berättade i en krönika i Extra för ett tag sen så ska jag åka ner och bo på Birgittasystrarnas gästhem i Vadstena en helg i slutet av februari. En "besinningshelg" i tystnad och lugn. För att jag är nyfiken och för att jag aktivt söker mer balans och mindre stress i mitt liv. Det har dock inget med religion att göra. Jag är ju ateist.

Hursomhelst: Gick in på nunnornas hemsida och läste lite om deras liv. Där svarar de på en massa frågor om hur de lever och varför. Kolla in det här!

De lever tydligen ett kontemplativt klosterliv, med bön som huvuduppgift, medan nunnor i många andra kloster lever ett aktivt klosterliv, vilket innebär att de till exempel driver skolor eller daghem. Vadstenanunnorna lämnar aldrig klosterområdet. Jo, en gång vart fjärde år får de åka hem till sina familjer i en vecka. I klostret ber de och arbetar, framför allt med olika hushållsuppgifter. Det är till exempel nunnorna som kommer laga den mat jag ska äta, när jag är där. När de inte ber är de i regel tysta, för att få bättre kontakt med gud.

Det är fascinerande läsning. Och lite skrämmande.

Hursomhaver ska det bli en spännande helg.

Jullovet närmar sig slutet

Sitter och är tacksam för att vi inte var inblandade i den allvarliga bilolyckan på E4:an vid Nyköping. Den där en person dog och den som gjorde att vi fick ta en omväg in i Nyköping när vi passerade norrifrån i eftermiddags. Otäckt halt var det på vägen och vi och de flesta andra kröp hemåt i knappa 80 km/h från Nyköping till Norpan.

Har varit hemifrån i tio dagar. Haft en mäkta uppskattad ledighet framför allt hos päronen i Etuna, med trevliga stunder med familj och goda vänner. Därefter hos svärföräldrarna i ett svinkallt men vackert Falun och sist, men inte då minst, nyårsfirande i Solna hos Johanna och Elias. Tack tack!!

Väl hemma: Blommorna är ökentorra, spjället i öppna spisen har stått öppet och det är sotigt på golvet och rätt kyligt. Broccolin luktar skunk i kylen. Annars är det som vanligt.

Är ledig imorrn också, sen blir det sex dagars jobb. Undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå att komma upp klockan sju hela veckan. Hu.

Men nu är det dags att logga ut och krypa ner i sängen och krama in 2010.

Gott nytt!!