Konsten att göra ingenting

Hemma i några dar igen, efter en vecka på den kära ön, hos goda vänner. Förkyld, ont i nacken (också igen...), laaat och faktiskt, för ovanlighetens skull, kapabel att göra (nästan) ingenting.

Bara att gilla kroppens förkylningsläge och ta det piano. På lördag går bilen upp mot fjällvidderna, och då gäller det att ha krafterna samlade. Måste ju orka hänga med i 61- och 62-åringens (läs morsans och farsans) vandringstempo...

Bäst att fortsätta med ingenting alltså.

Ännu en gång

Dofterna, havet, lugnet, naturen, nostalgin, partyt, vägarna, de utspridda keramikverkstäderna, fårskinnen, fiken. Allt och lite till som får mig att ständigt längta (tillbaka) till Visby och Gotland. Ön där jag bodde i två års tid. Om ett par månader har det hunnit gå tio år sen jag flyttade dit, och åtta år sen jag (motvilligt) lämnade ön.

Men jag fortsätter komma tillbaka så ofta jag kan. Det har blivit tre besök om året i snitt, på en höft. Nu har det hunnit passera ett helt år sen senast. Men imorrn tar vi färjan över från Oskarshamn (för att få med bilen), och det blir faktiskt första gången som Uffe och jag åker dit tillsammans.

Värmens, harmonins och själens lyckas ö - är du redo igen?