fredag 12 februari 2010

Dagens planer

...ser ut så här:

hänga tvätt, öva på gårdagens gitarrläxa, klippa mig något kortare, luncha/fika med Terese plus gemensam promme runt Åbackarna. Sen dyker mor Ulla och fader Pelle upp vid tresnåret och då får vi se vad vi hittar på. Middag på Indra eller Durken blir det lite senare och så På spåret, som vi diggar alla fyra. (Ordet diggar känns ungefär lika ungdomligt som programmet, men det är kanske dags att inse att 33, going om 34, är långt ifrån ungdomens dagar. Alltså är digga och På spåret helrätt nuförtiden.)

Sammanfattningsvis - ska bli en skön dag det här. Hoppas ni har dito!

onsdag 10 februari 2010

Har ni missat fikapärlan?

Jag har ett nytt favvofik här i Peking. Men bortsett från några gymnasiekids verkar jag rätt ensam om att ha hittat dit. Trots att man kan sitta uppkrupen i hörnet av den väggfasta soffan med supermjuka kuddar i ryggen, titta ut genom ett fönster som sträcker sig från golv till tak och filosofera medan man betraktar spårvagnen. Detta medan man dricker en latte och äter sin chokladboll för endast 30 riksdaler. Är det inte kalas så säg!

På väggarna samsas solfjädrar, vykort och småtavlor med ett gemensamt tema, Mallorca. De två kvinnorna som driver stället (mor och dotter?) talar spanska med varandra, när de inte torkar av bordens beigeblommiga vaxdukar. På fönsterbrädan trängs kaktusar i färggranna krukor, väggarna är lugnt bruna, medan golvet är klassiskt svartvitrutigt. En salig blandning. En opretentiös villervalla.

Lustigt nog vet jag inte vad fiket heter, så anonymt är det. Men det ligger i korsningen Nygatan-Bryggaregatan, ett stenkast från city alltså.

Kom igen och prova stället - innan de tvingas lägga ner på grund av orättvist litet kundunderlag.

tisdag 9 februari 2010

Spårvagn - var god dröj

Undrar i mitt stilla sinne hur de Norrköpingsbor tänker som parkerar sin bil så tätt intill spårvagnsspåret att spårvagnarna inte kommer fram? Hände när jag var ombord senast ikväll, och det var inte länge sen senast innan dess.

Själv gick jag av och traskade en bit för att hoppa på en annan vagn som åkte via Drottninggatan. Men tycker desto mer synd om förarna och deras kollegor, som först måste jaga rätt på bilisten ifråga och sen få denne att behaga flytta fordonet. Har de otur får de ett gäng sura passagerare att tampas med under tiden, fast det är de nog rätt så vana vid å andra sidan...

Tycker de gör ett toppenjobb. Kör mig till jobbet mest varje dag till exempel, lat som jag är. Leve kollektivtrafiken! Död åt bilisterna!

torsdag 4 februari 2010

Den cyklande vålnaden

Jag mötte ett spöke nyss. En vålnad. Alldeles runt hörnet, på Luntgatan, när jag gick hemåt med gitarren på ryggen.

Hon hade yvigt, sprött och långt hår. Vitare än den blåtonade snön. Och hon cyklade.

Åldern var svårbestämbar. Ung i klädval, med grön bomberjacka och jeans. Kroppen närmast utmärglad. Ansiktet likblekt. Mascaran svart och tjock runt ögonen, som stirrade uttryckslöst framåt. Hon bar på en gammal människas blick.

Jag gör inte anspråk på att minnas ansiktena på alla människor som rör sig i kvarteret, men den här kvinnan hade jag kommit ihåg. Frågan är om hon nånsin vistats ute på dagtid. Jag skulle gärna ha tagit en bild på henne och visat er. Frågan är om hon hade fastnat.

Cykeln knirkade ödesmättat till när hon passerade och försvann. Jag tror inte att någon annan än jag såg henne. Gatan låg tyst och tom.

Kan inte minnas att jag nånsin varit så nära stämningen i en Ajvide Lindqvist-bok som ikväll.

måndag 1 februari 2010

Dagens Ullisrekommendation:

Se: Snabba Cash på en bio nära dig. Tät, snygg och fina skådisinsatser.

Lyssna på: Stefan Sundström på Skandiateatern på lördag. Sthlms skönaste snubbe är alltid värd ett öra.

Läs: Vi. Tidningen alltså. Matnyttig förströelse för alla oss som vägrar Veckorevyn o. dyl.

Drick: En skummande latte med kanel på. Mumma i vintermurret.

Åk: Och hälsa på några gamla vänner, i stället för att bara snacka om det. Själv tar jag tåget över dan till Sthlm på fredag, och får på så sätt träffa två stycke vänner och ett stycke bebis.

Släpp: Ner axlarna och andas med magen. Det hjälper när det kör ihop sig på jobbet, och det gör du ju ibland.