Lyssna!

Nu har jag hört dem, de två nya Kentlåtarna, smakprov från kommande En plats i solen.

Tycker bäst om Skisser för sommaren.

...men Gamla Ullevi är också helt ok.

Ska lyssna mer och låta dem sjunka in.

Munken in the Park. Jojomensan.

Årets upplaga av gratisfestivalen Munken in the Park ser lovande ut. Nej, mer än så! Med Moneybrother, Timo Räisänen och Magnus Carlsson (inte disco-Magnus, utan han som kan sjunga) kan det bara bli suveränt. Och trångt.

9-10 juli är det dags. Jag är där. Utan öl, men stuffandes ändå.

Virkböcker och en Billie

Är för trött och slut för att göra annat här än att snabb-blogga om hur trött och slut jag är. Gör det mest för att visa att jag trots allt lever. Trist, jag vet. (Ja, inte att jag lever, men att jag bloggar om tröttheten.)

Men, förresten, en sak! Har fått ett par cdon-leveranser de senaste dagarna. Två skivor - Billie the Visions senaste (har skyhöga förväntningar, tycks aldrig tröttna på de tidigare albumen) och en gammal Smiths-skiva, eftersom min förra fått ben på någon fest. Och idag hämtade jag ut bokpaketet med...två virkböcker!

Jojo, Elin. Nu blir det junta.

Fram med nystanen.

Sätter på Plura

Jag har fått Plura, "Tag min hand", Eldkvarn och Toivo Pawlo på hjärnkontoret. Orsaken är för mycket blängande på "Mauros och Pluras kök" på TV8 Play. Plura går runt med bar megamage och låter ungefär som Pawlo gör när han läser "Loranga, Masarin och Dartanjang". Han är skön, bortsett från kokainet då.

Rotade fram min gamla samlingsplatta "Det gamla landet" med Eldkvarn ur gömmorna. "Kärlekens tunga" saknas, men fina "Tag min hand" är med. Ska dra från jobbet nu och sätta på Plura och gänget. (Hehe.)

Fullfjädrad gitarrvirtuos...

Efter tre terminers gitarrkurser undrar jag fortfarande hur pass illa det låter från vår lektionssal, för den som är van guraspelare. Idag satt jag och mina två spelkompisar och tragglade ett treackordigt blueskomp till You ain´t nothing but a hound dog. I 45 minuter. Stackars läraren Jonas höll säkert på att somna, fast han dolde det väl.

Men vi tre har roligt. Vi ligger dessutom på samma nivå, så det är en perfekt grupp. Nu har vi bara två gånger kvar, sen vet jag inte när det blir tillfälle att fortsätta kursa och utveckla spelandet. Gäller att hålla liv i det jag lärt mig hittills. Det är betydligt mer än jag tror - när jag tänker efter. Otålig som jag är får jag påminna mig om vad jag kunde i januari 2009 och vilken resa jag faktiskt gjort sen dess.

De som stoppar fingrarna i öronen utanför vår spelsal skulle bara veta hur det lät då. ;-)

Dagens Ullisrekommendation:

Se: Snabba Cash på en bio nära dig. Tät, snygg och fina skådisinsatser.

Lyssna på: Stefan Sundström på Skandiateatern på lördag. Sthlms skönaste snubbe är alltid värd ett öra.

Läs: Vi. Tidningen alltså. Matnyttig förströelse för alla oss som vägrar Veckorevyn o. dyl.

Drick: En skummande latte med kanel på. Mumma i vintermurret.

Åk: Och hälsa på några gamla vänner, i stället för att bara snacka om det. Själv tar jag tåget över dan till Sthlm på fredag, och får på så sätt träffa två stycke vänner och ett stycke bebis.

Släpp: Ner axlarna och andas med magen. Det hjälper när det kör ihop sig på jobbet, och det gör du ju ibland.

Revival of the Gura

På torsdag är det åter dags. Gitarren ska fram och lärar-Jonas kanske förväntar sig att vi repat regelbundet sen sist, innan jul. Det kanske de andra i gruppen har. Inte jag. Inte sen innan jul har jag plockat ut guran ur nylonfodralet.

Varför inte? Lathet, mest. Och lite oinspirerad, eftersom det började bli lite för svårt de sista lektionerna innan jul. Krävs mer jobb nu för att hänga med. Barré kombinerat med snabba, svåra byten. Reggaetakt uppå det och det blev för mycket.

Men nu ska jag göra mig redo igen. Möta motståndet. Kämpa på. Går det ändå inte tipptoppbra så får man acceptera att det bara blir så där. Det blir i alla fall.

Så nu plockar jag fram min spanjor och pärmarna fulla med låtar. Spetsa öronen.

Ibland har man annat för sig

Det går verkligen i vågor, engagemanget på bloggen. Ibland strömmar det ut oväsentligheter och världsaviktiga saker ur hjärna och fingrar (eh, nåja...). Ibland har jag fullt upp med att fixa dagarna i verkligheten. Har haft några såna dagar nu. Varit hemma i Hällbybrunn i Etuna hos mina föräldrar och firat 33-årsdan och umgåtts hela helgen. Sen har det varit jobb, tidningens femårsfirande, mensvärk och sjukgymnastbesök i fokus. Då får bloggandet ligga i träda.

För övrigt går det åt mer och mer tid till gitarrspelandet numera. Övar och trixar lite varje dag. Det lossnar! Roligt är var det är.

Bra presenter har jag också fått. En ny kameraväska modell större. Och pengar till en halv blixt, får se om det blir nån, plötsligt fick vi liv i båda Uffes gamla. Kan bli ett porträttobjektiv i stället. Presentkort på massage kommer förmodligen uppgraderas till ett naprapatbesök. Nacken, axeln och skuldrorna behöver en riktig omgång, massagen jag får på jobbet varannan vecka räcker inte riktigt till. Jag har ett gäng låsningar, tydligen, även om det känns rätt okej just nu. Ett råd: bli inte skrivande och redigerande journalist, så vida du inte är värsta ergonomiskt medvetna undret. Kroppen gråter åt arbetsställningen.

Mer då? En finfin svamp att ha, just det, svamp i blev det också. Egenhändigt skapad av Elin. Där i ska mina exklusiva fragment av svart trumpetare ligga och gona till sig, tills de hamnar i en mustig sås. Idag, som grädde på det kolhydratstinna potatismoset, fick jag just den bok jag önskar läsa av Eva: "Världens lyckligaste folk" av Lena Sundström. Om danskarna och rasismen.

Det tackar jag allra ödmjukast för, och för allt det andra fina och användbara!

Nu: Se klart på Ensam mamma söker på TV3 Play. En drog - konstigt nog - för mig som typ aldrig ser på tv.

Torsdagkväll och jamsession på Slottsgatan

Vi hade precis satt oss till rätta på den gigantiska vardagsrumsmattan. Terese slängde fram sin låtpärm och slog an ett a-moll. Jag greppade halsen på min Juanita. Då upptäckte jag det. Sjätte strängen var av. Jag spelade senast igår kväll. Då var den hel. Nu var den av.

Jag plockade bort resterna. Som tur var så hade brottet skett nära nedersta fästet. Det kanske gick att fixa? Sjuksköterskan bad mig hämta en pincett och tillsammans knepade och knåpade vi för att få till det. Fäste i ena änden. Lirkade in det som återstod av strängen rätt i andra änden, skruvade, drog åt. Så där ja. Sedan: Satte pekfingret på nedersta fästet. Fjoooooooooooongjongjong! Strängen lossnade och piskade till min hand. Fuck.

Fick köra femsträngat. Plock gick bara på d- och a-ackord, typ. Glöm g och e-moll. Det fick bli utan plock. Att kompa gick hyfsat ändå. I en timme och fyrtiofem minuter rev vi av läxan i boken och öste loss med Winnerbäck, Lundell, Sundström och Oasis. Terese snabbast och säkrast. Jag hängde på så gott jag kunde. Kul var det och vi fick inte ens ont i fingrarna. De börjar bli härdade nu.

Imorrn knallar jag förbi musikaffären och köper ny sträng. Och en extrauppsättning så att jag är garderad när nån ryker nästa gång. Det går hett till.

Farväl filmen, god kväll gitarren

Hörde några filmbesökare snacka efter avslutningsfilmen Funny people igår. "Hur många filmer blev det för dig i år?", frågade killen. "29 stycken", svarade tjejen. Förmodligen jobbar hon inte heltid. Det gör jag. Jag hade fullt sjå att hinna med mina 11,5. Tur att de flesta var toppen! Förevigade biljetterna, som ett sista farväl till Flimmer.

Nu ska jag inte tjata mer om det. Tills nästa höst...

Plockar fram gitarren och spelar lite. Behöver träna, det var rätt svårt på senaste lektionen. De andra kan komptyper som jag aldrig testat förut. Men det funkar bara som en saftig och mustig morot för mig. (Det lät snuskigt.)

Lektionen är inställd på torsdag, men Terese och jag tänker ha en egen gitarrkväll hemma hos mig istället. Va grymma vi kommer ha blivit lagom till jul!

Slutskördat

Tre kantareller. Tre stycken. Det blev skörden idag. Visserligen tillbringade jag den mesta tiden i bilen jag lånat av generösa jobbarkompisen Eva, eftersom Uffe tagit vår till Dalarna, men trots allt blev det en promenad bland mossor och träd som alltså inte gav resultat. Det var kul ändå - åkte lite vilse ett tag. Har karta med mig, en nyinköpt terrängkarta över Norrköpings omnejd, men småvägar är lätta att förväxla.

Till slut kom jag dock ut på en väg jag åkt när jag letat svamp längre sydost ut. Kände igen mig och blev glad över att snart ha koll på snart sagt hela området från Simonstorp bort till Krokek. Typ. Gillar att lära mig hitta, det får mig att känna mig ännu mer hemma i trakten. Dessutom ser jag ideligen nya stugor och sjöar som lockar inför eventuellt framtida inköp. (Inte sjö då, bara stuga nära sjö).

Tror hur som helst att det är dags att lägga ner svampletandet nu. Antingen för några veckor tills det regnat ikap, eller för gott, om regnet uteblir. Älskar att vara i skogen ändå, men jakten har sin viktiga del, och kan man inte skjuta bytet så...

Fortsätter dagen med tvätt, dammsugning och sen förhoppningsvis och troligen gitarr och sång.

Späckat

Helgen ser ut att bli späckad värre. Gitarrkurs imorrn kväll, skogen på fredag, mer gitarr och sång - samt öl - på kvällen, kulturnatt med Sulan, Christian och Uffe större delen av lördan inklusive lite fotojobb till tidningen och som avslutning häng med S och C ELLER brorsan och lilla Anna på söndag.


Måste knyta mig nu, så att jag orkar med allt detta roliga.

Sånt som berör

Åh, måste ge ett filmtips. Och ett bokdito:

I taket lyser stjärnorna.
Om Jenna som håller på att förlora sin mamma i cancer. Hur hon förvandlas från tönt till tuff - och modig - tonåring. Hur hon till slut vågar se sanningen i vitögat. De kommer inte att åka till Thailand. Mamman kommer att lämna henne. Hur poppis-Ullis visar sig vara den bästa av vänner. Hur stjärnorna kan lysa trots att livet är orättvist och ibland outhärdligt.


Boken sen: Dyngkåt och hur helig som helst.
Mia Skäringer är som en varm, pulserande, skitig, snygg, rolig och framför allt livs levande vän. Boken är hennes krönikor och hennes blogg samlade mellan bokpärmarna. Jag väntar redan på hennes nästa steg, som jag tror är en show där hon är lika kompromisslöst äkta som i boken. Naken, stolt, stark och med integritet. Vilken kvinna. (Bokomslaget är lånat från Frank förlag, som ger ut den.)

För övrigt har jag just fått Winnerbäcks nya i brevlådan och ska ta svängen förbi Ica och hämta ut hans bok 112 sånger nu på lunchen. Sen åker guran fram. Får återkomma om vad jag tycker om skivan.

Det här med tonika alltså

Så där ja. Då vet man vad tonika, subdominant och dominant är. I musikens värld, gitarrens universum. På ett ungefär.

Gitarrkurs del två har alltså startat. Mycket trevligt. Nu blir det till att plåga livet ur grannens (gitarristens) öron igen! Hehe.

Ny serie - pinsamma låtar i mitt huvud

De finns där varje dag. De pinsamma låtarna som hemsöker mitt huvud. Eftersom detta är ett återkommande tema i min värld så kan det ju lika gärna få bli ett stående inslag här i den högst exhibitionistiska bloggvärlden.

Dagens låt är: Eloise med Arvingarna.

"Eloise, är vi mer än bara vänner?
Så visa vad du känner,
och sen får känslorna bestäääääääämma."

Jag kapitulerar för festen

Igår ondgjorde jag mig över Augustifesten. Men bara timmen efter blogginlägget fann jag mig sittandes ätandes gratiskräftor på Munken. Kräftor som de bjöd på eftersom det är just Augustifest. Man tackar!

Till det serverades kylda drycker och det vi framför allt var där för: musikfrågesport.

Vårt lag, innehållandes mig, ett stycke sambo och ett stycke journalistkompis född -81 lyckades bra på frågorna som rörde 80- och 90-tal. Lite skrämmande att upptäcka att Samantha Fox och Bon Jovi satt djupt rotade i hjärnbarken i min 70-talshjärna... Men gott också. Dagens radioreklamlåtar var vi däremot usla på. 60- och 70-talet klarade vi hyfsat, främst tack vare sambon som har ett grymt minne, och som plöjt nöjeslexikon en masse i sin ungdom. (Nej, man har inte en chans på de rosa på TP, han är som en dator i skallen.)

Vi fick ingen pallplacering, men kul var det. Nu laddar vi inför nästa quiz, i september.