En helt (o)vanlig julmiddag på landet

Micke hade ett apindex på plus tio, Anna sjöng om Imse Vimse Spindel som Häxan Sagotant, Uffe imiterade Gulletussan, jag åt så magen fortfarande står i åtta hörn, Sulan chockade alla med att fotografera minst, Love lastade russin på släp, Viggo rörde inte en min fast han slog i huvet i köksbordet, Daniel hade inspirerat de andra killarna till att bära ingenjörsrutigt kvällen till ära och Jenny glömde visserligen att värma tevattnet men var å andra sidan snyggast i vidvinkel. Konkurrenslöst.

Är just tillbaka från en finfin middag i goda vänners lag på Ängen på Vikbolandet, där snön låg tung och vacker på träden i allén upp till familjen Widells sekelskifteshus.

Love, snart två år, höll igång längst. Viggo, snart ett och ett halvt slokade något tidigare och fick åka med mamma inåt stan och sin mosters sköna säng.

"Vi har tacklat av med festandet", konstaterade alla vi 30+are, men tog igen det med att mäta längden på varandras (ap)armar efter att ha blivit höga på glass- och gräddcocktails.

Tack för det, vänner! Vi får inte låta det dröja så länge till nästa gång.

Indiskt mums mums mums!

Yogi - här kommer the Extras! Mums. Óch i morrn kväll blir det Indra hemma i Norpan. Kanske läge att käka samma rätt tänkte jag, för att kunna jämföra och slutligen kora länets bästa indier? Yogi ligger dock redan lite på plus, eftersom företaget bjuder på kalaset.

Fackpamparnas sammandrabbning...

...lär det kanske inte bli, men i dagarna två ska vi från koncernens alla SJF-klubbar träffas här i Norpan och konferensa. Från Extra är det jag och Eva som dyker upp. Många olika frågor på dagordningen, men det börjar med att vi ses nu vid tio och...väntar in dem som ännu inte hunnit komma! En tung start. Verkar kunna pågå
fram till lunchen, som ska intas på Hantverkaren, denna anrika restaurang...

Ska bara baconladda först!

Living on the Edge - och en dyr investering

Tog den där beryktade sprutan efter jobbet idag. Nu när ryggskottet dragit sig tillbaka tänkte jag att det var lika bra. Living on the Edge, så att säga. Har varit sjukt mycket sjukskriven senaste tiden, så om det finns nån rättvisa så klarar jag mig undan med lite ont i armsingen. Basta.

Köpte en kudde för nästan 800 bagis idag. Jo, det gjorde jag visst det. Mötte en man med kudden, som hans fru sytt, gömd i en vit plastpåse utanför Campus på lunchen och bytta de sköna slantarna mot den sköna kudden. Som ska vara under rumpan och inte under huvet. Den är till för meditation och himmelskt skön. Gjord i nåt snordyrt naturmaterial som håller formen år efter år. Har suttit på en likadan hos min sjukgymnast många gånger och nästan lyckats hamna i trans. Kommer jag åtminstone i närheten av det tillståndet vid mina egna sittningar så är den värd varje öre.

Efter fem dagar med vila, bad, promenader och annan kurering mot ryggen så har vad som ser ut att bli en hektisk vecka inletts idag. Storhandling imorrn efter jobbet och facklig träff med hela koncernen onsdag och torsdag. Utgång på onsdag kväll och sen dito med jobbet på torsdag kväll, för att tacka av vår kära Ida, bästa vikarien, som jag hoppas, hoppas kommer tillbaka. Snart. Hon har varit en klippa på Extra i mer än ett år nu och kommer saknas av samtliga. Snyft.

Uppepå det får vi finbesök direkt efter jobbet på fredag, av paret Billengren som stannar till på söndag. Astrid kommer direkt från Köpenhamn där hon webbtevat kring klimatkonfen. Calle kommer med tåget från Stockholm, och de är så välkomna! Kulinariskt besök på nya indiern Indra väntar, en hel del sällskapsspelande och en och annan öl.

Ska koja nu, så att jag orkar med detta intensiva leverne.

Spruta or not

Ska man eller ska man inte? Sticka in vaccinsprutan i armen? Jag har så vitt jag minns aldrig haft influensa. Just därför, sa Jennys Daniel. Det är större risk att få den då. Jaha. Kanske bäst att gå då, även om jag misstänker att nån jäkel tjänar en sjuk mängd pengar på vår rädsla. Dessutom avskyr jag allt vad sprutor heter. Får se om jag velat klart till på måndag.

Finfina västeråsarna

Nu tar jag nya tag här på den slumrande bloggen. Fick ny kraft när jag var hos dessa två, mina fina vänner Pia och Magnus i Västerås. Bättre kan man inte ha. Puss på er.