Tårtkalas och vårbrasa

Den här smarriga skapelsen står i kylskåpet och väntar på att bli uppäten ikväll. Uffe lyckades förnärma dess skapare när han ringde och beställde den igår. Den här gången ville han nämligen ha utan ananas i. "Men då blir den kanske torr!", sa cafékvinnan. Idag när han hämtade den sa hon nåt i stil med att hon "inte kunde garantera att den var god". Vi får väl se när gästerna kommit.

Efter tårtätande och öldrickande ska vi knalla bort till majbrasan i Folkparken. Lyssna på Birros vårtal och njuta av värmen från elden.

Välkommen våren!

Josefsson stormar fram

Kollade på Uppdrag granskning om mutor och byggskojare i Göteborg. Fiffel som skattebetalarna får pröjsa, naturligtvis.

Det är märkligt när Josefsson drar fram. Det blir både djupt upprörande, jobbigt pinsamt (för de avslöjade) och otroligt underhållande på samma gång. Tv när det är som bäst. Och dito journalistik.

Har hört att karln är en buffel mot kvinnliga kollegor, men bortsett från det så sköter han sitt jobb med den ära.

Kärlekens tunga

Idag firar jag fyra år med min älskling. Fan, va tiden går fort när man har det fint!

Skål för fyra år till.

Och en blöt.

96 kvadrat och apatiska barn

Kollade in Tereses och Jakobs nya lya idag. 96 kvadrat med två ballar, i lugna Kneippen. Inte illa. Dit kommer vi gärna och grillar. ;-)

Efter det har det redigerats och nu åker jag hemåt. Med bilen. Var (extra) lat idag.

Lutar åt lite bokläsning i sängen ikväll. Kanske tar mig an De apatiska, efter att två gånger ha fått den rekommenderad av en bekant. Man bör läsa den innan höstens val för att se var partierna står när det gäller, enligt henne. Jag befarar det värsta.

Boken förtjänar i alla fall att läsas. Fick den i julklapp av chefen, som anade att den kan vara något i min smak.

Sätter på Plura

Jag har fått Plura, "Tag min hand", Eldkvarn och Toivo Pawlo på hjärnkontoret. Orsaken är för mycket blängande på "Mauros och Pluras kök" på TV8 Play. Plura går runt med bar megamage och låter ungefär som Pawlo gör när han läser "Loranga, Masarin och Dartanjang". Han är skön, bortsett från kokainet då.

Rotade fram min gamla samlingsplatta "Det gamla landet" med Eldkvarn ur gömmorna. "Kärlekens tunga" saknas, men fina "Tag min hand" är med. Ska dra från jobbet nu och sätta på Plura och gänget. (Hehe.)

En ganska skön film!

Vi hade egentligen ingen ork eller lust. Men vi knallade ner till Harlekinen ändå. Jag hade ju vunnit två fribiljetter och vi gillar ju film. Det blev ett lyckat beslut.

Norska rullen En ganska snäll man, med Stellan Skarsgård som mannen ifråga, en mördare som släpps fri efter tolv år, var en perfekt söndagsrulle. Den andades bröderna Coen och bjöd på mängder av skratt och värme i maggropen. Sexscenerna var obetalbara (även om den kulturbärande rätt gamla publiken såg till att inte skratta för högt...). Själv garvade jag läppen av mig.

Den fick publikpriset i Berlin. Förstår varför.

Se den!

Från långkofta till bolero

Vilken skillnad tio grader kan göra. Förvandlade just det senaste årets favoritplagg från långkofta till bolero. Tvättade i 40 grader - koftan inehöll en massa ull. Snyft.

För övrigt en långsam dag. Vaknade med huvudvärk. Har sen dess ätit frukost och lunch, tvättat, kollat på nåt gammalt avsnitt av Mauros och Pluras kök och nyss kommit in ifrån en välbehövlig långpromme runt strömmen. I solsken med solbrillor på. Balsam.

Snart kommer Uffe hem från Stockholm och lite senare ska vi över till Elin, Jensa och Klarchen på middag. Ska bli fint.

Ryggläge intas en stund.

Undrar förresten hur det går i hockeyn. Kan vara sista finalmatchen mellan DIF och HV71. Håller på stockholmarna, i sympati med inbitna Djurgårdsfansen far och bror.

En tjurskallig far har sina poänger (min fredagskrönika i dagens Extra)

"Varför ska man åka utomlands när det finns så mycket att se här hemma?" Orden är min fars och de har ofta retat gallfeber på övriga familjen. Men så här i vulkanens tid börjar jag tänka att min träiga pappa nog inte är så dum ändå...

Vi tar det från början: Farsan flyger inte. Det är onödigt och tär på miljön. Min barndoms somrar tillbringades i ett tält någonstans i Sverige. Dit tog vi oss med buss tillsammans med andra i barn- och ungdomsföreningen, där pappa var ordförande och jag och brorsan medlemmar. Vissa somrar for familjen 120 mil norrut i bilen från Eskilstuna, för att hälsa på mammas släkt. Gott så.

Men med åren ville tre av oss pröva våra vingar. Bokstavligt. Flyga till varmare breddgrader. Den fjärde ville inte. Det pågick långa diskussioner, gärna i flera år, innan vi äntligen kom iväg till Cypern, och en gång Kreta.

Sen jag blev vuxen har flygresorna blivit betydligt fler för min egen del. Ibland långa till Thailand eller USA. Ibland korta, till Visby. "Förkastligt", enligt pappa.

Hans och mammas standardsemestrar har under tiden bestått i Norrlandsresan. Tåg eller bil en hel dag - sedan fjällvandring i Sarek och efteråt ett släktbesök, där höjdpunkten varit att käka hamburgare på "Flott-Orvar" i Jokkmokk, efter en dryg veckas torrfoderdiet. Helt i farsans smak. Det solbehov som mamma kan ha haft kvar har fått tillgodoses intill den pool som pappa byggt därhemma.

I år firar de 40-årig bröllopsdag. "En Greklandsresa i antågande", tänkte mamma, och började längta. Men. I förra veckan rullade en husbil in på tomten. Gissa vem som satt bakom ratten? Bröllopsdagen kommer nu att spenderas i Göteborg, boendes i bilen på farbrors tomt. Resten av sommaren ska de kuska runt i Norrland. Och möjligen Norge, vilket ju vore ovanligt vågat.

Men, nu skulle jag inte ironisera kring pappas beteende, även om det kan tyckas tjurskalligt. För vulkanens utbrott kan kanske ge den mest inbitne miljöignoranten en tankeställare.

Är det verkligen en mänsklig rättighet att flyga så mycket som vi gör?

Behöver vi det ens?

Eller kan vår ibland maniska upplevelsehunger tillgodoses ändå - på en fjälltopp i Lappland, eller i plurret i hemtrakten.

Fråga min pappa.

Fullfjädrad gitarrvirtuos...

Efter tre terminers gitarrkurser undrar jag fortfarande hur pass illa det låter från vår lektionssal, för den som är van guraspelare. Idag satt jag och mina två spelkompisar och tragglade ett treackordigt blueskomp till You ain´t nothing but a hound dog. I 45 minuter. Stackars läraren Jonas höll säkert på att somna, fast han dolde det väl.

Men vi tre har roligt. Vi ligger dessutom på samma nivå, så det är en perfekt grupp. Nu har vi bara två gånger kvar, sen vet jag inte när det blir tillfälle att fortsätta kursa och utveckla spelandet. Gäller att hålla liv i det jag lärt mig hittills. Det är betydligt mer än jag tror - när jag tänker efter. Otålig som jag är får jag påminna mig om vad jag kunde i januari 2009 och vilken resa jag faktiskt gjort sen dess.

De som stoppar fingrarna i öronen utanför vår spelsal skulle bara veta hur det lät då. ;-)

About time

Men ser man på! Det var på tiden. Att allt fler svenskar vill avskaffa monarkin alltså. Enligt en artikel i DN idag.

Från Etuna till Norpan

Just hemkommen från Etuna. Lunchade där med finaste Cina, som jag inte träffat sen i julas, när hon, jag och Nina hade en helkväll.

Det var fint att ses. Vi har ännu mer gemensamt nu än senast vi sågs, så det var mycket att avhandla...

Har semester idag och imorrn. Skulle ju ha varit på Gotland, men valde att ta ut semesterdagar ändå. Behöver verkligen hämta igen mig efter denna segslitna sjukdomstid. Inte helt kry än, men bättre. Första dan utan nässpray idag.

Är dock andfådd som få, men det kan ju ha andra förklaringar.

Tv & me

Fortsätter att gilla Party Animals, den brittiska serien.

Försökte se på Mighty heart igår kväll, filmen med Angelina Jolie, men tappade intresset gång på gång.

Ikväll ser jag på Livet på Laerkevej, om tv:n är ledig här hos mor och far, vill säga.

Nu blir det sen lunch och en stilla förkylningspromme, om det slutar att regna.

90 år och inga tecken på att krokna

Arne Johansson fyller 90 år idag. Han som försörjde åtta barn, med hårt jobb i egna byggfirman Hällby Byggtjänst AB. Som var fotbollsdomare i HBIF, Hällbybrunns idrottsförening, i många, många år. Åkte med damlaget på alla matcher, ställde upp för föreningen när som.

Han som älskar att pimpelfiska, plocka svamp och bär. Som varje vår och höst hugger ved åt mina föräldrar så att de har mer att elda i öppna spisen. Som orkar år ut och år in.

Han som kom hem från fotboll eller fiske när hans fru Alida och jag satt och spelade kort vid köksbordet. Han sa inte så mycket, gick till sitt, var sällan med och spelade.

Först på senare år har jag fått mer kontakt med min farfar. Idag är det honom jag pratar mest med av de två. Farmor, 90 år i augusti, är dement sen några år, så meningsutbytet blir därefter.

Jag trodde nog att farfar inte ville prata. Att han hade viktigare saker för sig. Jag tror att jag hade fel. Han gillar att berätta om förr i tiden och att höra hur jag har det. Han hör dock dåligt, vilket säkert hindrat honom från "onödiga" samtal.

Farfar. Du är en stark och seg man. Jag hoppas att du får fiska och gå i skogen länge till än.

Jag tycker om dig.

Ett år senare

Kollade in jobbarkompisen Daniels blogg nyss och såg att han firade ett år igår. Kollade sen in min egen och ser att första inlägget är ett år gammalt idag.

Ett år på bloggen tillryggalagt alltså, med varierande engagemang!

Hoppas att ni är några som läser, tror det. Om inte annat så kan det bli kul för min egen del att skriva ut mina inlägg nån gång i framtiden. Så blir det en riktig dagbok. Fast man är ju långt ifrån så privat som man är i en bok som ligger i byrån...

Keep om reading. Keep on blogging.

En tumme

Av min efterlängtade Visbyresa blev det bara en tumme. Flyg nummer ett inställt. Flyg nummer två likaså. Huvudvärk och den jävla förkylningen stoppade mig slutligen från att orka åka med Uffe ner till Oskarshamn och ta kvällsfärjan.

Känns SÅ tråkigt. Hade så gärna träffat Jenny, Johan, Anna, Micke och Betty. Och själva ön. Men men.

Hoppas kunna få till en ny trip i början av semestern, i juli. Mina tidigare tre till fyra årliga öresor är som bortblåsta. Blir det inget i sommar får jag krupp!!

Nu hankar jag mig ner till Tunatåget och tar en slöhelg hos mor och far igen. Måste ut från lägenheten som hållt mig fånge i tio dar. Hu.

Gotland finns väl kvar, trots allt.

To fly or not to?

Är sjukskriven veckan ut, samtidigt som planen varit att flyga till Visby i morgon, bitti. Skulle vara ledig i fem dagar, ha semester och träffa vänner. Men eftersom jag fortfarande är risig så har jag velat fram och tillbaka. Åka eller inte?

Bestämde mig igår för att trots allt åka. Får väl ligga i Jennys gästsäng och vila upp mig i ett par dar till. Uffes skulle skjutsa mig till flyget imorrn.

Men så var det det här med vulkanen. Från och med klockan 22 ikväll är landets samtliga flyg inställda. Okänt när luftrummet öppnar upp igen.

Så. Det kanske är slutfunderat. Vulkanen bestämde åt mig: du ska vara hemma och vila vidare. Eller finns det hopp? Ringde flygbolaget och kollade möjligheten att ta ett senare flyg, om trafiken släpps på igen imorrn under dan. Jodå, det fanns platser kvar på eftermiddagsflighten.

Så än är inte sista ordet sagt.

What ever will be, will be.

Nja

Så olika var ingen höjdare. För mycket yviga känsloutspel och övertydlighet, som om Helena Bergström själv stod inför kameran. Och ALLA hittar någon till slut och var och varannan visar sig vara homosexuell. Åtminstone halvt. (Inget fel i det naturligtvis, men överdrivet värre.)

Behållningen var väl skådisarna. Gillar framför allt Ingela Olsson. Mer av henne!

Nu: näsboff och nanna kudde.

Thaimatsfix och snortning

Har just färdigställt en röd kycklingcurry. Saknas koriander, men det får gå utan. Ska avnjuta en portion framför en dvd jag hyrde. Var svårt att hitta nåt jag ville se i videobutiken. Fick bli Helena Bergströms senaste produktion, Så olika. Har inte några högre förväntningar, minns att den fick dålig kritik. Men gillade Se upp för dårarna, och är nyfiken hur det går för Bergström med det fortsatta regiarbetet. Gillar ju dessutom svensk film.

I övrigt har jag snortat saltlösning idag. Var hos doktorn i förmiddags för att kolla hur det egentligen står till med mig. Har ett sketet, men seglivat virus, så det blev inget penicillin, men väl sjukskrivning veckan ut och tipset att skippa nässprayen och göra egen saltlösning. Hjälpte så där. Visst lättade det lite, men inte tillräckligt. Slutade med en kompletterande sprayning i vardera näsborre. Hm. Man måste ju få andas.

Var för övigt första gången på nya vårdcentralen. Bytte i höstas till Kneippen. Var less på att man måste vara döende för att få träffa en läkare på Kungsgatan. Ville egentligen inte gå till en privat, men nu fick det bli så, eftersom den är hyfsat nära och har fått gott omdöme av andra patienter.

Och jag är nöjd. Trevligt bemötande och en sympatisk AT-läkare.

Nej, nu kallnar min thaimat.

Slutskrattat åt morsans filmamnesi

"Här har du anklagat din mor i alla år - och så gör du likadant själv!"

Sambons retsamma skadeglädje lyste igenom. Jag var avslöjad. Hade gjort precis som morsan...

Vi kollade på L.A. Confidential, efter lite övertalning från hans sida. "Du måste se den, den är riktigt bra". Jag gav med mig. Den visade sig vara helt okej, till och med bra.

Först halvvägs in i filmen upptäckte jag min fadäs, tillika mitt moderlika beteende: Jag hade redan sett filmen förut, men det tog mig en evighet innan jag insåg det.

Som jag skrattat och gjort mig rolig på mammas bekostnad genom åren över hennes cineastiska minnesluckor. Alla gånger hon börjat se en film för minst andra gången, och jag påpekat för henne att "den där såg ju du och jag på bio ihop", eller den där gick ju på tv för nån jul sen och vi såg på den". "Neej, jag har aldrig sett den", svarar hon, lika bestämt varje gång. "Nänä...", svarar jag, tittar på farsan och blinkar.

När upplösningen väl börjar närma sig inser hon: Hon har sett den förut, minns plötsligt vem mördaren är. Jag suckar och himlar med ögonen.

Förklaringen till mammas minnesluckor är nog att hon gärna somnar nånstans under filmens gång. Inte konstigt då att hon glömmer valda delar.

Vad jag själv har för ursäkt vet jag inte. Har inte somnat till en film sen jag var liten. Är rullen bra så tittar jag klart, är den dålig stänger jag av.

Fast det är inte säkert att jag minns det jag sett, även om den var super. Uppenbarligen inte...

När blev det vår?

Idag stack jag ut snoken utanför ytterdörren för första gången på fem dygn. Hostade mig bort till Hemköp för att handla lite, köpte med mig en kebab på vägen hem.

Det var vår ute! Folk gick i t-shirt. Jag hostade lite till. Gatorna var rensopade och så där nakna som de är så här års. Det var nog rätt varmt. Jag hade mössa och handskar.

Nu längtar jag efter att vara pigg och käka en glass vid Halvars. Ska bara hosta klart först.

Ny BBC-succé?

På 90-talet var min definitiva favvoserie Livet kan börja (This Life) med coola och bitchiga Anna (Daniela Nardini) och snygga, sviniga Miles (Jack Davenport) som två av de unga advokaterna som jobbade, söp och låg sig igenom Londonlivet.

Har väntat på en riktigt bra BBC-serie sen dess. Nu har jag sett det som sägs vara i klass med kultserien i fråga - Party Animals. Den här gången har advokaterna bytts ut mot unga människor i Londons politiska liv - researchers och lobbyister.

Kanske kan det här vara en värdig arvtagare. Gillar i alla fall det jag sett i första avsnittet. Det är vasst, fartigt, party och sex.

Kolla in på här på SVT.

Djupa funderingar kring Orups näsa och glass

Kom att tänka på den gamle Orup, ja alltså inte den riktigt gamle, till och med döda journalisten, utan popnissen. Tänkte på hans avsaknad av luktsinne, eftersom jag för tillfället befinner mig i den situationen själv.

Man borde hålla sig jäkligt smal om man inte hade nåt luktsinne. Maten smakar nada, så varför inte lika gärna äta enbart nyttigheter? Har själv visserligen käkat stora bitar Vienetta choklad trots den totala nästäppan, men det är för att jag minns hur gott det är, och för att det har en skön konsistens.

Men om man som Orup aldrig har känt smaken av Vienetta? Varför äta det då?

Kanske han inte gör heller. Han är ju trådsmal, karln.

Men fan va trist det måste vara. Vienetta är gott.

Nere för räkning

Hälsotillståndet just nu: feber, halsont, täppt i näsan så att jag varken kan andas eller känna nån smak, huvudvärk som inga tabletter biter på, dålig aptit och allmänt jävla risig. Har, som en följd av detta, blivit tvungen att sälja biljetterna till Mia Skäringer som jag och Anna skulle se och lyssna på imorrn i Linköping.

Men hej! Jag har inte kräkts idag, som igår. Och jag tycks få en ny chans att se Gulletussan och co redan nästa fredag i Visby med finaste Jenny.

Sådär, lite i-landsgnäll och lite i-landsglädje på en torsdagskväll.

Kapitalisten i mig

Satt vid köksbordet och åt min sedvanliga frukost i godan ro i morse. Ett halvt paket bacon och två stekta ägg, sunny side up. Hörde plötsligt hur posten damp ner på hallmattan. Det var en tung duns och jag tänkte instinktivt: "Äntligen kommer deklarationen!". Gick raskt ut i hallen för att få tillfälle att prisa skatteåterbäringen, som jag tycker att jag förtjänar i år, efter ett trist fjolår med kvarskatt.

Men det var inte den gula blanketten, utan tidningen Dagens ETC, som vi tacksamt haft en gratisprenumeration på sen vi såg Steffe Sundström på Skandiateatern för ett tag sen. En mycket antikapitalistisk vänstertidning.

Jag smålog ironiskt åt min politiska övertygelse och min uppenbara pengahunger.

Wow - vilka äventyrare!

Måste nämna mina coola, smågalna, men samtidigt superstrukturerade och projektinriktade kompisar Marta och Marcus. I början av juli drar de iväg, jorden runt i sin segelbåt, med sonen Fox, då åtta månader ung. De räknar med att vara i Karibien om ett år från nu och lillkillen får byta Ikeabadbaljan mot turkosblått hav.

Kommer att kännas lite konstigt att de är på andra sidan jorden, och inte hemma på Söder i Stockholm. Lägenheten säljer de snart och jobben säger de upp sig ifrån. De byter till sitt drömliv, där de har all tid i världen för varandra.

Kommer följa dem med spänning på bloggen. Kolla gärna in den här.

Påskbilder - hos familjen i Eskilstuna

Världens bästa brorsbarn Anna ger sig i närkamp med en napp.



Stolt farmor och farfar med Anna på promenad, på väg till gammelfarmor och -farfar.








Påskmiddag, med pigg mor, far och bror...






Brorsans fru Airisa med hennes syster och systerns man.







Brorsans töser, Lollo och Anna, jobbar hårt.

Ännu ett tv-tips - Danmark rules!!

Kör vidare på senaste inläggets tema: TV. Jag är ju som de som känner mig vet, allt annat än ett tv-freak. Älskar film, men tv-bruset kan jag i regel klara mig bäst utan.

Men så finns det guldkorn. Tidigare har de hetat saker som Six feet under eller Mäklarna. Drama, gärna svart och skruvat, eller humor, gärna svart och skruvad.

Objektet för min kärlek just nu är danska Livet på Laerkevej, som går i SVT på söndagar. Ska hem och se det senaste avsnittet på SVT Play nu, eftersom jag befann mig i Etuna igår och mamma ockuperade burken med ännu ett avsnitt av Morden i Midsomer.

Serien har humor, estetik, goa skådisar och ett spännande men framför allt skruvat manus. Påminner faktiskt om Six feet under, fast det är mindre drama och mer humor.

Framför allt har den det jag gillar allra bäst med dansk tv och film: Det danska språket. Det slungar mig tillbaka till min studie- (eller snarare fest-)vår i Aarhus för fem år sen. Det var en fin tid och jag blev en jävel på att förstå dansk. Avstår dock från att snacka dansk för egen del, eftersom snubben jag hängde med då lät mig förstå att jag bara lät komisk.

Det gjorde han också när han försökte snacka svenska. Men det sa jag aldrig till honom.

Solsidan - ovanligt lyckat, TV4

Tog ett brejk från påsken och satte på gårdagens avsnitt av Solsidan, som jag råkat missa.

Så kul att TV4 lyckats spotta ur sig en riktigt, riktigt skön humorserie! Har det förresten hänt tidigare? (Bortsett från delar av Parlamentet, möjligen.) Tror inte det.

Skönt manus och sköna skådisar, med underbart pinsamma Henrik Dorsin som Ove. Rheborg är fin på sin tvåhjuling, Bornebusch perfekt som Saltissnobb och Skäringer är...Skäringer. Ska se henne på Konsert & Kongress i Linköping på fredag förresten. Ser fram emot det. Herngren gör sig riktigt bra också, brukar tycka att han är tam och trist, men här funkar han som just - tam och trist.

Bara ett avsnitt kvar nu, men läste att en till säsong är på gång. Tacka f-n för det! Till och med TV4 måste inse när de gjort något rätt. Helt rätt. =)