Slutskrattat åt morsans filmamnesi

"Här har du anklagat din mor i alla år - och så gör du likadant själv!"

Sambons retsamma skadeglädje lyste igenom. Jag var avslöjad. Hade gjort precis som morsan...

Vi kollade på L.A. Confidential, efter lite övertalning från hans sida. "Du måste se den, den är riktigt bra". Jag gav med mig. Den visade sig vara helt okej, till och med bra.

Först halvvägs in i filmen upptäckte jag min fadäs, tillika mitt moderlika beteende: Jag hade redan sett filmen förut, men det tog mig en evighet innan jag insåg det.

Som jag skrattat och gjort mig rolig på mammas bekostnad genom åren över hennes cineastiska minnesluckor. Alla gånger hon börjat se en film för minst andra gången, och jag påpekat för henne att "den där såg ju du och jag på bio ihop", eller den där gick ju på tv för nån jul sen och vi såg på den". "Neej, jag har aldrig sett den", svarar hon, lika bestämt varje gång. "Nänä...", svarar jag, tittar på farsan och blinkar.

När upplösningen väl börjar närma sig inser hon: Hon har sett den förut, minns plötsligt vem mördaren är. Jag suckar och himlar med ögonen.

Förklaringen till mammas minnesluckor är nog att hon gärna somnar nånstans under filmens gång. Inte konstigt då att hon glömmer valda delar.

Vad jag själv har för ursäkt vet jag inte. Har inte somnat till en film sen jag var liten. Är rullen bra så tittar jag klart, är den dålig stänger jag av.

Fast det är inte säkert att jag minns det jag sett, även om den var super. Uppenbarligen inte...