Efter tre terminers gitarrkurser undrar jag fortfarande hur pass illa det låter från vår lektionssal, för den som är van guraspelare. Idag satt jag och mina två spelkompisar och tragglade ett treackordigt blueskomp till You ain´t nothing but a hound dog. I 45 minuter. Stackars läraren Jonas höll säkert på att somna, fast han dolde det väl.
Men vi tre har roligt. Vi ligger dessutom på samma nivå, så det är en perfekt grupp. Nu har vi bara två gånger kvar, sen vet jag inte när det blir tillfälle att fortsätta kursa och utveckla spelandet. Gäller att hålla liv i det jag lärt mig hittills. Det är betydligt mer än jag tror - när jag tänker efter. Otålig som jag är får jag påminna mig om vad jag kunde i januari 2009 och vilken resa jag faktiskt gjort sen dess.
De som stoppar fingrarna i öronen utanför vår spelsal skulle bara veta hur det lät då. ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar