90 år och inga tecken på att krokna

Arne Johansson fyller 90 år idag. Han som försörjde åtta barn, med hårt jobb i egna byggfirman Hällby Byggtjänst AB. Som var fotbollsdomare i HBIF, Hällbybrunns idrottsförening, i många, många år. Åkte med damlaget på alla matcher, ställde upp för föreningen när som.

Han som älskar att pimpelfiska, plocka svamp och bär. Som varje vår och höst hugger ved åt mina föräldrar så att de har mer att elda i öppna spisen. Som orkar år ut och år in.

Han som kom hem från fotboll eller fiske när hans fru Alida och jag satt och spelade kort vid köksbordet. Han sa inte så mycket, gick till sitt, var sällan med och spelade.

Först på senare år har jag fått mer kontakt med min farfar. Idag är det honom jag pratar mest med av de två. Farmor, 90 år i augusti, är dement sen några år, så meningsutbytet blir därefter.

Jag trodde nog att farfar inte ville prata. Att han hade viktigare saker för sig. Jag tror att jag hade fel. Han gillar att berätta om förr i tiden och att höra hur jag har det. Han hör dock dåligt, vilket säkert hindrat honom från "onödiga" samtal.

Farfar. Du är en stark och seg man. Jag hoppas att du får fiska och gå i skogen länge till än.

Jag tycker om dig.

Tack skogen

Botemedlet när man kommer hem, trött, hungrig och desillusionerad över jobbet man just försökt göra bra trots rätt usla förutsättningar:

En gräddigt smaskig svampomelett, självklart gjord på en del av den myckna skörd man jobbat ihop tidigare under hösten. Tack för det, skogen. Nu orkar jag ta nya tag imorrn.

Ibland har man annat för sig

Det går verkligen i vågor, engagemanget på bloggen. Ibland strömmar det ut oväsentligheter och världsaviktiga saker ur hjärna och fingrar (eh, nåja...). Ibland har jag fullt upp med att fixa dagarna i verkligheten. Har haft några såna dagar nu. Varit hemma i Hällbybrunn i Etuna hos mina föräldrar och firat 33-årsdan och umgåtts hela helgen. Sen har det varit jobb, tidningens femårsfirande, mensvärk och sjukgymnastbesök i fokus. Då får bloggandet ligga i träda.

För övrigt går det åt mer och mer tid till gitarrspelandet numera. Övar och trixar lite varje dag. Det lossnar! Roligt är var det är.

Bra presenter har jag också fått. En ny kameraväska modell större. Och pengar till en halv blixt, får se om det blir nån, plötsligt fick vi liv i båda Uffes gamla. Kan bli ett porträttobjektiv i stället. Presentkort på massage kommer förmodligen uppgraderas till ett naprapatbesök. Nacken, axeln och skuldrorna behöver en riktig omgång, massagen jag får på jobbet varannan vecka räcker inte riktigt till. Jag har ett gäng låsningar, tydligen, även om det känns rätt okej just nu. Ett råd: bli inte skrivande och redigerande journalist, så vida du inte är värsta ergonomiskt medvetna undret. Kroppen gråter åt arbetsställningen.

Mer då? En finfin svamp att ha, just det, svamp i blev det också. Egenhändigt skapad av Elin. Där i ska mina exklusiva fragment av svart trumpetare ligga och gona till sig, tills de hamnar i en mustig sås. Idag, som grädde på det kolhydratstinna potatismoset, fick jag just den bok jag önskar läsa av Eva: "Världens lyckligaste folk" av Lena Sundström. Om danskarna och rasismen.

Det tackar jag allra ödmjukast för, och för allt det andra fina och användbara!

Nu: Se klart på Ensam mamma söker på TV3 Play. En drog - konstigt nog - för mig som typ aldrig ser på tv.

Slutskördat

Tre kantareller. Tre stycken. Det blev skörden idag. Visserligen tillbringade jag den mesta tiden i bilen jag lånat av generösa jobbarkompisen Eva, eftersom Uffe tagit vår till Dalarna, men trots allt blev det en promenad bland mossor och träd som alltså inte gav resultat. Det var kul ändå - åkte lite vilse ett tag. Har karta med mig, en nyinköpt terrängkarta över Norrköpings omnejd, men småvägar är lätta att förväxla.

Till slut kom jag dock ut på en väg jag åkt när jag letat svamp längre sydost ut. Kände igen mig och blev glad över att snart ha koll på snart sagt hela området från Simonstorp bort till Krokek. Typ. Gillar att lära mig hitta, det får mig att känna mig ännu mer hemma i trakten. Dessutom ser jag ideligen nya stugor och sjöar som lockar inför eventuellt framtida inköp. (Inte sjö då, bara stuga nära sjö).

Tror hur som helst att det är dags att lägga ner svampletandet nu. Antingen för några veckor tills det regnat ikap, eller för gott, om regnet uteblir. Älskar att vara i skogen ändå, men jakten har sin viktiga del, och kan man inte skjuta bytet så...

Fortsätter dagen med tvätt, dammsugning och sen förhoppningsvis och troligen gitarr och sång.

Späckat

Helgen ser ut att bli späckad värre. Gitarrkurs imorrn kväll, skogen på fredag, mer gitarr och sång - samt öl - på kvällen, kulturnatt med Sulan, Christian och Uffe större delen av lördan inklusive lite fotojobb till tidningen och som avslutning häng med S och C ELLER brorsan och lilla Anna på söndag.


Måste knyta mig nu, så att jag orkar med allt detta roliga.

Fridolin, Lovisa, skogen och en termos choklad

Vaknade efter en ovanligt drömlös natt och undrade var jag var. Jaha, hemma i min egen säng igen, efter en natt i svajande hängmatta i Sundbyberg. Drog på mig och mitt eventuella uppstigande i en halvtimme. Sen: ett sedvanligt så kallat Ulla-ryck (namngett av Uffe, syftandes på en viss likhet mellan mig och min mor Ulla, saker görs gärna hastigt, energiskt och en aning plötsligt)...fick mig till slut ur bädden.

Bacon och ägg stektes, men det var för tidigt att äta. En halv termos choklad som komplement. Ner med käket i korgen. Ner också med kniv, karta, kompass och vatten. Stövlarna i ett stadigt grepp i andra handen. Termosen nerkörd i stövelskaftet.

En halvtimmes bilfärd norrut. Solstrålar i ansiktet, P3 med min gamla Danmarkspluggkompis Lovisa intervjuandes Bob Hansson i radion. Parkera.

Trampandes i min egna fotspår från förra veckan. Svampen fanns kvar. Vissa hade växt, andra stannat, bleknat och torkat. Plockade det jag fann. Kantareller här och var. Också de fnösketorra. Vissa maskangripna. Det blev en kort sväng.

I bilen hem, Lovisa intervjuar Gustav Fridolin i stället under vinjetten Lovisas mottagning. Hon är bra, gillar henne. Gillar Gustav också. Lovisa har en teori om att han antingen är fejklyckad, eller haft osedvanlig tur i livet, glidit fram på räkmacka. Han tar det fint. Kan se genom radion hur han avväpnas av hennes charm, röda lockar, fräknar, intelligens.

Väl hemma. Tar en ducsh. Tar spårvagnen till jobbet. Något försenad. Omotiverad. Sitter här och bloggar.

Nu loggar jag ut. Hoppas ni har en skön dag i solen.

Passion

Om jag inte varit trött så...

Jag skulle kunna berätta om min dag. Besöket hos sjukgymnasten som ska få mig att förstå och lyssna av min kropp bättre, det onödiga men ändå schyssta nyinköpet av kläder på HM, mötet med medeltidsentusiaster i Söderköping, vrålet jag spydde ur mig över den stressande usla fotodatorn på jobbet, lyxlunchen jag åt med kollegan Eva i solen, värmen i kroppen när jag fick beröm av en annan jobbarkompis för ett reportage jag skrivit, glädjen över att höra sambons röst i luren nyss och förväntan inför att åter bege mig ut i svampskogen imorrn bitti.

Men jag är för trött och måste knyta mig, så jag avstår.

;-)

Läckraste fingrarna

Jag har världens läckraste fingertoppar! Speciellt tummarnas.

Där har hundratals taggsvampar, kantareller, soppar, trattkantareller och svarta trumpetare satt sina spår under helgens fyra (!) plockpass. Och inte lär de suddas ut de närmsta dagarna. Spåren alltså.

Zlatan gjorde just mål...

...med bara sekunder kvar på matchen. De andra skrek av glädje inifrån vardagsrummet. Själv sitter jag här och kollar Fejjan, skickar nåt mejl och laddar för morrondan.

Jag måste erkänna att jag bara har en sak i huvet just nu: Jag är helt, helt besatt av att plocka svamp. Idag hittade pappa och jag vansinningt mycket kantareller, trattar, taggsvamp, lite soppar och svart trumpetare. Blev smått galen där i skogen. Det var inte lika kul att rensa, men ska bli gött att äta så småningom. Fast hamstern i mig tassar fram och jag får lust att bunkra frysen full.

Imorrn hoppas jag på ännu en storskörd i Hällbyskogarna.

Lyckan i en korg

Ännu en lördag i svampskogen. Den här gången bara jag, korgen, träden, dofterna, bären, svamparna - och en älgko. Hon sprang förbi fyrtio femtio meter bort, såg ut att ha bråtom. Fin var hon, men jag blev lite överraskad. Tog upp mobilen och ringde till mamma och berättade att jag just träffat på en älg i Kolmårdsskogen. "Är du ute ensam i skogen?!" "Det är lugnt, jag har med mig kompass". "Men, tänk om det kommer nån galning?" "Lugn, den risken är större hemma i bostadskvarteret".

Det var bara underbart att vara ute ensam. Tror det blev fyra timmar, där jag stannade till på tre fyra ställen. På det sista sprang jag på en riktig kantarellglänta. Lycklig som ett barn. Och trattkantareller, som till och med var stora! Redan. Kan bli en lång, härlig svamphöst. Jag blir mer och mer biten för varje år och för varje plocktillfälle. Har ärvt det efter farfar och pappa. De är ute så ofta de kan.

Dagens skörd var en blandning mellan kantareller, trattar, taggsvamp och nån enstaka sopp.

Nu är svampen rensad och förvälld. Strax har påsarna svalnat och åker in i bunkern, alltså frysen.

Nästa helg ska jag tillbringa "hemma" i Etuna med familjen. Gissa vad jag och pappa ska göra på söndag... Fast då behövs ingen kompass. Farsan hittar i typ alla skogar därhemma.

Mer favoritföda i frysen

Nu ligger det ett par påsar gula kantareller till i frysen. Finns det nåt godare? Nej, just det. Om jag inte jobbade kväll hela den här veckan också så hade det blivit fler turer till skogen. På fredag kanske.

Nu har jag nyss slagit in sista presenten till Uffe. Han fyller om en dryg timme. Yes. Då är vi lika gamla i två månader och en dag. 32 år en mycket aktningsvärd och fin ålder.

Over and out.