Förstagångsväljare i valet och kvalet

Nästan en halv miljon svenskar är förstagångsväljare i höst. Jag mötte fyra av dem idag, alla andraårsstudenter på Kungsgård här i Norrköping. Två ska rösta, men hade inte bestämt på vad. Två ska troligen inte rösta. Den ena tyckte att hans röst ändå inte gjorde någon skillnad.

Jag hoppas att han ändrar sig innan den 19 september. Ska träffa dem igen strax innan valet för en uppföljning, så kanske känner han pressen på att förkovra sig tills dess, även om han tycker att politik är tråkigt.

Läs om dem i Extra imorrn, onsdag.

96 kvadrat och apatiska barn

Kollade in Tereses och Jakobs nya lya idag. 96 kvadrat med två ballar, i lugna Kneippen. Inte illa. Dit kommer vi gärna och grillar. ;-)

Efter det har det redigerats och nu åker jag hemåt. Med bilen. Var (extra) lat idag.

Lutar åt lite bokläsning i sängen ikväll. Kanske tar mig an De apatiska, efter att två gånger ha fått den rekommenderad av en bekant. Man bör läsa den innan höstens val för att se var partierna står när det gäller, enligt henne. Jag befarar det värsta.

Boken förtjänar i alla fall att läsas. Fick den i julklapp av chefen, som anade att den kan vara något i min smak.

En tjurskallig far har sina poänger (min fredagskrönika i dagens Extra)

"Varför ska man åka utomlands när det finns så mycket att se här hemma?" Orden är min fars och de har ofta retat gallfeber på övriga familjen. Men så här i vulkanens tid börjar jag tänka att min träiga pappa nog inte är så dum ändå...

Vi tar det från början: Farsan flyger inte. Det är onödigt och tär på miljön. Min barndoms somrar tillbringades i ett tält någonstans i Sverige. Dit tog vi oss med buss tillsammans med andra i barn- och ungdomsföreningen, där pappa var ordförande och jag och brorsan medlemmar. Vissa somrar for familjen 120 mil norrut i bilen från Eskilstuna, för att hälsa på mammas släkt. Gott så.

Men med åren ville tre av oss pröva våra vingar. Bokstavligt. Flyga till varmare breddgrader. Den fjärde ville inte. Det pågick långa diskussioner, gärna i flera år, innan vi äntligen kom iväg till Cypern, och en gång Kreta.

Sen jag blev vuxen har flygresorna blivit betydligt fler för min egen del. Ibland långa till Thailand eller USA. Ibland korta, till Visby. "Förkastligt", enligt pappa.

Hans och mammas standardsemestrar har under tiden bestått i Norrlandsresan. Tåg eller bil en hel dag - sedan fjällvandring i Sarek och efteråt ett släktbesök, där höjdpunkten varit att käka hamburgare på "Flott-Orvar" i Jokkmokk, efter en dryg veckas torrfoderdiet. Helt i farsans smak. Det solbehov som mamma kan ha haft kvar har fått tillgodoses intill den pool som pappa byggt därhemma.

I år firar de 40-årig bröllopsdag. "En Greklandsresa i antågande", tänkte mamma, och började längta. Men. I förra veckan rullade en husbil in på tomten. Gissa vem som satt bakom ratten? Bröllopsdagen kommer nu att spenderas i Göteborg, boendes i bilen på farbrors tomt. Resten av sommaren ska de kuska runt i Norrland. Och möjligen Norge, vilket ju vore ovanligt vågat.

Men, nu skulle jag inte ironisera kring pappas beteende, även om det kan tyckas tjurskalligt. För vulkanens utbrott kan kanske ge den mest inbitne miljöignoranten en tankeställare.

Är det verkligen en mänsklig rättighet att flyga så mycket som vi gör?

Behöver vi det ens?

Eller kan vår ibland maniska upplevelsehunger tillgodoses ändå - på en fjälltopp i Lappland, eller i plurret i hemtrakten.

Fråga min pappa.

Liket lever

Det har varit dött här länge nu. Jag är ju periodare, gillar att göra saker intensivt! Tills jag tröttnar, och då är intresset gärna stendött. Men jag har hört att det finns mellanting, något som kallas lagom. Är något skeptisk till det begreppet, men provar på det. En död blogg är ingen rolig blogg.

Sambon lagar blomkålsmos och fyrpepparsås i köket. Till det köttfärsbiffar han slängde ihop häromdan. Själv har jag ingen ork att laga och ingen lust att dra in matoset i snoken. Tänker i alla fall peta i mig lite, för att få ork. Och för att visa uppskattning när han väl kockat. Mer sånt!!

Idag har Elin och jag hittat en hemlig restaurangpärla vid Strömmen. 90 spänn för utsökt trerätterslunch, full service och rogivande miljö. Lär bli stammisar framöver. Den som ber snällt kan få veta hur man hittar till detta paradis...

Innan dess begav vi oss på godisjakt för att "maxa påskägget". Själv åt och fotade jag bara sötsakerna. Resultatet finns i Extra imorrn. Ja, inte min sladdriga fettvalk, men bilderna och Elins text. Ibland är livet som journalist så lätt, så glidigt.

Nu ska jag sköta om mitt huvud som värker, äta lite husman och lägga mig för att sova.

Räknar med att återkomma inom en snar framtid. Lagom snart.

Fackpamparnas sammandrabbning...

...lär det kanske inte bli, men i dagarna två ska vi från koncernens alla SJF-klubbar träffas här i Norpan och konferensa. Från Extra är det jag och Eva som dyker upp. Många olika frågor på dagordningen, men det börjar med att vi ses nu vid tio och...väntar in dem som ännu inte hunnit komma! En tung start. Verkar kunna pågå
fram till lunchen, som ska intas på Hantverkaren, denna anrika restaurang...

Ska bara baconladda först!

Tack skogen

Botemedlet när man kommer hem, trött, hungrig och desillusionerad över jobbet man just försökt göra bra trots rätt usla förutsättningar:

En gräddigt smaskig svampomelett, självklart gjord på en del av den myckna skörd man jobbat ihop tidigare under hösten. Tack för det, skogen. Nu orkar jag ta nya tag imorrn.

"Nej för fan" - ingen råntext kommer

Sitter i väntans tider. Har väntat sen halv sju nu på TT:s text om värderånet. De har skickat ut 21 deltexter under dagen, men huvudtexten, den som ska toppa inrikessidan i morgondagens Extra, lyser starkt med sin frånvaro. Ringde dem för en halvtimme sen. "Jo för fan", den var på väg....

F5:ar vårt inflöde från dem ungefär varannan minut, men "nej för fan", den kommer inte. Vill bara få dunka ihop sidan och gå hem sen. Ska jobba dag imorrn, efter fyra kvällspass. Får dock skylla mig själv, har bytt med Daniel så att jag ska kunna gå på min gitarrlektion på kvällen. Ser fram emot det.

Efteråt blir det utgång med jobbet. Durken, öl, prat och avtackning av Angelica, som slutar sitt vik den här veckan. Sen kommer Elin tillbaka, efter ett års mammaledighet. Ska bli roligt att ha henne på redaktionen igen!

Nej, nu är det dags att uppdatera TT igen. Håll tummen.

Tack för den

En riktig toppenhelg lider mot slutet.

Den innehöll bland annat skogstur (ja, jag vet att det börjar bli tjatigt), gitarrkväll, öl, cider, dans och rejäl baksmälla. Dessutom kultur, folkvimmel, fotojobb till tidningen och häng med vännerna från Trollhättan. I dag kompletterat med bildredigering och därefter supertrevlig lunch med nämnda vänner hemma hos oss.

Kan sammanfatta nuvarande sinnestillstånd med orden mätt, trött och tacksam.

Tackar alla inblandade för dessa sköna dagar. Livet är gott.

Späckat

Helgen ser ut att bli späckad värre. Gitarrkurs imorrn kväll, skogen på fredag, mer gitarr och sång - samt öl - på kvällen, kulturnatt med Sulan, Christian och Uffe större delen av lördan inklusive lite fotojobb till tidningen och som avslutning häng med S och C ELLER brorsan och lilla Anna på söndag.


Måste knyta mig nu, så att jag orkar med allt detta roliga.

Krönika. Hjälp mig!

Det har blivit min tur att skriva fredagskrönikan i Extra på fredag. Känner dock hur huvudet bultar hårt, blodtrycket är spränghögt inne i skallen. Hjärnan funkar... så där. Kanske reder det sig tills på torsdag. Men annars: Tar tacksamt emot idéer av alla de slag. Vad ska jag skriva om? Hjärnmos?

Fridolin, Lovisa, skogen och en termos choklad

Vaknade efter en ovanligt drömlös natt och undrade var jag var. Jaha, hemma i min egen säng igen, efter en natt i svajande hängmatta i Sundbyberg. Drog på mig och mitt eventuella uppstigande i en halvtimme. Sen: ett sedvanligt så kallat Ulla-ryck (namngett av Uffe, syftandes på en viss likhet mellan mig och min mor Ulla, saker görs gärna hastigt, energiskt och en aning plötsligt)...fick mig till slut ur bädden.

Bacon och ägg stektes, men det var för tidigt att äta. En halv termos choklad som komplement. Ner med käket i korgen. Ner också med kniv, karta, kompass och vatten. Stövlarna i ett stadigt grepp i andra handen. Termosen nerkörd i stövelskaftet.

En halvtimmes bilfärd norrut. Solstrålar i ansiktet, P3 med min gamla Danmarkspluggkompis Lovisa intervjuandes Bob Hansson i radion. Parkera.

Trampandes i min egna fotspår från förra veckan. Svampen fanns kvar. Vissa hade växt, andra stannat, bleknat och torkat. Plockade det jag fann. Kantareller här och var. Också de fnösketorra. Vissa maskangripna. Det blev en kort sväng.

I bilen hem, Lovisa intervjuar Gustav Fridolin i stället under vinjetten Lovisas mottagning. Hon är bra, gillar henne. Gillar Gustav också. Lovisa har en teori om att han antingen är fejklyckad, eller haft osedvanlig tur i livet, glidit fram på räkmacka. Han tar det fint. Kan se genom radion hur han avväpnas av hennes charm, röda lockar, fräknar, intelligens.

Väl hemma. Tar en ducsh. Tar spårvagnen till jobbet. Något försenad. Omotiverad. Sitter här och bloggar.

Nu loggar jag ut. Hoppas ni har en skön dag i solen.

Arma kropp

Imorrn gör det förmodligen ont i hela kroppen. Framåt lunch, sådär.

Var på ett gym idag och utsatte mig själv för ett styrketräningspass. I tjänsten, ska tilläggas. Förnedrande uppdrag, undrar kanske någon? Skulle man kunna tro. Men idiotin var frivillig.

Resultatet är tänkt att vara med i torsdagstidningen. Frågan är om jag kommer kunna ta mig till ett tidningsställ alternativt redaktionen då, med min arma kropp.

Vill gå hem

Jag vill gå hem, för jag är slut efter en dag som redigeringschef på jobbet. Inte för att det var speciellt tufft idag, tvärtom var det lugnt och jag hann dra ner på stan och ta en rejäl fika med Uffe och Gresse. Men för att det är hemma man ska vara en söndagskväll bortåt klockan nio pm.

Jag ska börja luska i det här med kolonistugor, ser ni. Har ju letat sommarstugor på Hemnet i ett år nu, men inte slagit till. Ekonomin tillåter inte det. Speciellt inte nu när Uffe börjat plugga. Men en kolonistuga kanske... Framöver i alla fall. På fiket träffade vi nämligen Uffes kollega Lina, och hon köpte en idag. Vid Skarphagen. Centralt och bra och 400 kvm tomt och en stuga där tre lätt kan sova.

Det enda som saknas är ju en sjö intill, så att man kan bada. Hmm... hur det ska lösas blir en annan femma. Jag tänker i alla fall luska i det där.

Så nu slänger jag mig på hojjen, hemåt i augustimörkret.

Knivhot och revansch

Idag var jag hemma och drack kaffe med mycket mjölk i Maria Moraes kök, i lägenheten som hon delar med storebrorsan i Linköping. Hon berättade om sitt 19-åriga liv. Hur hennes mormor dog och oron i den då tioåriga kroppen blev till ångest. Hur hon började skolka, käfta emot sin mamma, hitta fel kompisar.

Läraren ville inte ha henne kvar i klassen i sexan, hon var för jobbig. Maria hoppade av och sen bar det utför.

Kriminalitet med stölder, slagsmål, regelrätta misshandlar och ett rån som gick åt skogen följde. Socialen gjorde lama försök att bryta in. Maria hatade vuxenvärlden och fick kickar av brotten och bråken.

Sin egen mamma försökte hon strypa och knivhotade.

14 år ung låstes hon in på LVU-hem.

Där, och i mötet med föreningen Kris, Kriminellas revansch i samhället, började vändningen. Idag lever hon ett ordnat liv och hjälper andra ungdomar på glid.

Läs mer om henne i Extra på måndag.

Konst bland bilarna

Monica Mattson stod och målade på en JCDecaux-skylt vid Skvallertorget när jag cyklade till jobbet i förmiddags. Ett vackert motiv - en pojke som dricker vatten ur Stångån.

Jag greppade jobbkameran och stack dit. Det visade sig, inte helt oväntat eftersom det ju var på reklamplats, vara en reklamgrej för Svensk biogas. Hmmm, inte så kul... Men en skön bild kan det bli ändå. Inte varje dag konstnären jobbar i det fria, med publik.

Bilar bromsar in, folk stannar till. Vad håller hon på med? Själv stördes hon inte ett smack av uppmärksamheten. "Jag går in i det jag gör. Det är bara jätteroligt att folk kommer fram", sa Monica.

Bilden ser den som vill i morgondagens Extra.

Hjärnan rullar igång - vi e tillbaka!

Vet inte om ni har märkt det, men Extra är tillbaka. I ställen på stan, spårvagnarna i Norpan, bussarna i Linkan och tågen däremellan. Den här sommaren har vi inte jobbat lika hårt med att fräscha upp den som under förra sommareuppehållet, då vi gjorde om rätt rejält i layouten. Nu har vi nöjt oss med att förnya förstasidan litegrann. Hädanefter är det en stor bild som gäller. Inga textmassor - bara en rubrik med nedryckare. Hoppas ni lockas av det. Det gör vi själva.


Känns lite segt att rulla igång hjärnan efter sju veckor utan tidningsproduktion. Pratade med min sambo nyss som låg på en filt vid Ågelsjön och njöt av augustivärmen. Need I say more om vad jag tänkte?

Nåväl, snart är man inne i lunken igen och ger sig ut på spännande möten med intervjupersoner, redigerar inspirerat och knattrar på med pekfingervalsen på tangetbordet. Idag är jag så kallat mellanpass, vilket innebär halva dagen reporter och halva redigerare. Kvällsjobb till åtta. Kanske går det att ta en sväng till badet vid halv nio...