Förstagångsväljare i valet och kvalet

Nästan en halv miljon svenskar är förstagångsväljare i höst. Jag mötte fyra av dem idag, alla andraårsstudenter på Kungsgård här i Norrköping. Två ska rösta, men hade inte bestämt på vad. Två ska troligen inte rösta. Den ena tyckte att hans röst ändå inte gjorde någon skillnad.

Jag hoppas att han ändrar sig innan den 19 september. Ska träffa dem igen strax innan valet för en uppföljning, så kanske känner han pressen på att förkovra sig tills dess, även om han tycker att politik är tråkigt.

Läs om dem i Extra imorrn, onsdag.

Tårtkalas och vårbrasa

Den här smarriga skapelsen står i kylskåpet och väntar på att bli uppäten ikväll. Uffe lyckades förnärma dess skapare när han ringde och beställde den igår. Den här gången ville han nämligen ha utan ananas i. "Men då blir den kanske torr!", sa cafékvinnan. Idag när han hämtade den sa hon nåt i stil med att hon "inte kunde garantera att den var god". Vi får väl se när gästerna kommit.

Efter tårtätande och öldrickande ska vi knalla bort till majbrasan i Folkparken. Lyssna på Birros vårtal och njuta av värmen från elden.

Välkommen våren!

Liket lever

Det har varit dött här länge nu. Jag är ju periodare, gillar att göra saker intensivt! Tills jag tröttnar, och då är intresset gärna stendött. Men jag har hört att det finns mellanting, något som kallas lagom. Är något skeptisk till det begreppet, men provar på det. En död blogg är ingen rolig blogg.

Sambon lagar blomkålsmos och fyrpepparsås i köket. Till det köttfärsbiffar han slängde ihop häromdan. Själv har jag ingen ork att laga och ingen lust att dra in matoset i snoken. Tänker i alla fall peta i mig lite, för att få ork. Och för att visa uppskattning när han väl kockat. Mer sånt!!

Idag har Elin och jag hittat en hemlig restaurangpärla vid Strömmen. 90 spänn för utsökt trerätterslunch, full service och rogivande miljö. Lär bli stammisar framöver. Den som ber snällt kan få veta hur man hittar till detta paradis...

Innan dess begav vi oss på godisjakt för att "maxa påskägget". Själv åt och fotade jag bara sötsakerna. Resultatet finns i Extra imorrn. Ja, inte min sladdriga fettvalk, men bilderna och Elins text. Ibland är livet som journalist så lätt, så glidigt.

Nu ska jag sköta om mitt huvud som värker, äta lite husman och lägga mig för att sova.

Räknar med att återkomma inom en snar framtid. Lagom snart.

Har ni missat fikapärlan?

Jag har ett nytt favvofik här i Peking. Men bortsett från några gymnasiekids verkar jag rätt ensam om att ha hittat dit. Trots att man kan sitta uppkrupen i hörnet av den väggfasta soffan med supermjuka kuddar i ryggen, titta ut genom ett fönster som sträcker sig från golv till tak och filosofera medan man betraktar spårvagnen. Detta medan man dricker en latte och äter sin chokladboll för endast 30 riksdaler. Är det inte kalas så säg!

På väggarna samsas solfjädrar, vykort och småtavlor med ett gemensamt tema, Mallorca. De två kvinnorna som driver stället (mor och dotter?) talar spanska med varandra, när de inte torkar av bordens beigeblommiga vaxdukar. På fönsterbrädan trängs kaktusar i färggranna krukor, väggarna är lugnt bruna, medan golvet är klassiskt svartvitrutigt. En salig blandning. En opretentiös villervalla.

Lustigt nog vet jag inte vad fiket heter, så anonymt är det. Men det ligger i korsningen Nygatan-Bryggaregatan, ett stenkast från city alltså.

Kom igen och prova stället - innan de tvingas lägga ner på grund av orättvist litet kundunderlag.

Spårvagn - var god dröj

Undrar i mitt stilla sinne hur de Norrköpingsbor tänker som parkerar sin bil så tätt intill spårvagnsspåret att spårvagnarna inte kommer fram? Hände när jag var ombord senast ikväll, och det var inte länge sen senast innan dess.

Själv gick jag av och traskade en bit för att hoppa på en annan vagn som åkte via Drottninggatan. Men tycker desto mer synd om förarna och deras kollegor, som först måste jaga rätt på bilisten ifråga och sen få denne att behaga flytta fordonet. Har de otur får de ett gäng sura passagerare att tampas med under tiden, fast det är de nog rätt så vana vid å andra sidan...

Tycker de gör ett toppenjobb. Kör mig till jobbet mest varje dag till exempel, lat som jag är. Leve kollektivtrafiken! Död åt bilisterna!

Indiskt mums mums mums!

Yogi - här kommer the Extras! Mums. Óch i morrn kväll blir det Indra hemma i Norpan. Kanske läge att käka samma rätt tänkte jag, för att kunna jämföra och slutligen kora länets bästa indier? Yogi ligger dock redan lite på plus, eftersom företaget bjuder på kalaset.

Ensam i biomörkret

Jag är i filmhimlen. Jag har flyttat in på biografen. Jag tänker aldrig krypa ur det mjukt värmande mörkret där. Jag är på besök i värld efter värld. Kikar in, låter mig uppslukas av det universum som varje film utgör, gråter, garvar, känner. Går därifrån uppfylld. Ibland snörvlande i en näsduk. Ibland leende genom stadens gator. Alltid berörd.

Flimmerfestivalen är en välsignelse i Norrköpings mörker och rusk varje höst. Just i år sammanfaller festivalen med regn och våta löv. Perfekt. Jag inspireras till att se fler filmer än tidigare år. Igår var jag och Uffe på Malmros Bröllopsfotografen. Komisk och tragisk om vartannat. Se den, utmärkta skådisar, foto och berättelse. Idag har jag gått ensam på två och en halv film (en havererade tyvärr mitt i). Fast i en skön krets av andra filmentusiaster, så vad gjorde det. Inget. Faktiskt rätt skönt att gå på egen hand. Jag blir ändå totalt uppslukad av en bra film. Uffe brukar påminna mig ibland, i all välmening, om jag lipar lite väl mycket, blir lite väl förbannad på någon rollfigur, eller engagerar mig väl hetsigt i någon films orättvisor och samhällsproblem: "Det var ju bara en film, gumman".

Bara och bara! Det var ännu en värld, ännu ett människoöde, ännu en gripande, sorglig, hejdlöst rolig eller bara skön historia som jag fick vara en del av för ett par timmar.


Tack för det, filmarbetare. Tack för det, Flimmer.


Bäst hittills? Jag har älskat dig så länge, med Kristin Scott Thomas i huvudrollen.

Hellre biohäck än ölkorv

Augustifesten här i stan är inget för mig. Alls. Fast den lockar definitivt en massa andra Norrköpingsbor ur stugorna. Rix FM:s festival med Måns Zelmerlöw, Lili & Susie och Agnes inte minst.

Jag håller mig borta, men tycker ändå att det är kul att det händer saker i stan. Fin- eller fulkuturellt spelar mindre roll. Jag vill inte vara nån snobb, bara ha valet att hålla mig därifrån - från ölkorvsstånd, skrikande ungar och dålig musik. (Undantaget demoscenen med de lokala förmågorna. Det kan absolut va värt att gå och lyssna på, om det är nån i år.)

Jag väntar på Kulturnatten istället. Den gillar jag. Men mest av allt väntar jag på filmfestivalen Flimmer. Kollade just jobbschemat och såg att jag jobbar dag de flesta av festivalens tio dagar i oktober. Gött!!

Så Hörsalens sunkiga men ändå underbara biosäten - räkna med min häck som flitig gäst.