Ibland har man annat för sig

Det går verkligen i vågor, engagemanget på bloggen. Ibland strömmar det ut oväsentligheter och världsaviktiga saker ur hjärna och fingrar (eh, nåja...). Ibland har jag fullt upp med att fixa dagarna i verkligheten. Har haft några såna dagar nu. Varit hemma i Hällbybrunn i Etuna hos mina föräldrar och firat 33-årsdan och umgåtts hela helgen. Sen har det varit jobb, tidningens femårsfirande, mensvärk och sjukgymnastbesök i fokus. Då får bloggandet ligga i träda.

För övrigt går det åt mer och mer tid till gitarrspelandet numera. Övar och trixar lite varje dag. Det lossnar! Roligt är var det är.

Bra presenter har jag också fått. En ny kameraväska modell större. Och pengar till en halv blixt, får se om det blir nån, plötsligt fick vi liv i båda Uffes gamla. Kan bli ett porträttobjektiv i stället. Presentkort på massage kommer förmodligen uppgraderas till ett naprapatbesök. Nacken, axeln och skuldrorna behöver en riktig omgång, massagen jag får på jobbet varannan vecka räcker inte riktigt till. Jag har ett gäng låsningar, tydligen, även om det känns rätt okej just nu. Ett råd: bli inte skrivande och redigerande journalist, så vida du inte är värsta ergonomiskt medvetna undret. Kroppen gråter åt arbetsställningen.

Mer då? En finfin svamp att ha, just det, svamp i blev det också. Egenhändigt skapad av Elin. Där i ska mina exklusiva fragment av svart trumpetare ligga och gona till sig, tills de hamnar i en mustig sås. Idag, som grädde på det kolhydratstinna potatismoset, fick jag just den bok jag önskar läsa av Eva: "Världens lyckligaste folk" av Lena Sundström. Om danskarna och rasismen.

Det tackar jag allra ödmjukast för, och för allt det andra fina och användbara!

Nu: Se klart på Ensam mamma söker på TV3 Play. En drog - konstigt nog - för mig som typ aldrig ser på tv.