Jag höll på att missa min massagetid idag, trots att den är helig. Anledningen var att kollegan Eva och jag var ute och testade ett gäng Norrköpingsfiks uteserveringar till morgondagens Extra.
Svettig på ryggen, flåsandes och stressad ramlade jag in hos Susanne fem minter för sent. Men hon var kvar och tog det med ro. Smorde in min rygg med lite olja och knådade igång. Mmmm, det gjorde lika gott som vanligt. Fast det gör ont också, hon kommer allt djupare ner i muskulaturen för varje gång, vilket är bra, men känns.
Nu inser jag dock att hon borde ha masserat mina lår istället för axlar, nacke och rygg. Träningsvärken efter gårdagens hejdlösa språngmatch (läs långsamma joggingtur) plågar mig mer och mer för varje steg. Jag hasar benen mellan kök och vardagsrum, för att slippa lyfta dem och vilja vråla så att grannen kommer in och undrar om jag håller på att avlida.
Nu koketterar jag. Träningsvärken känns egentligen rätt go. Fasen, jag har verkligen rört på mig efter all denna tid i dvala. Har ju knappast känt mig det minsta motiverad att plåga mig i onödan, efter att kilo på kilo trillat av bara genom att äta annorlunda. Annorlunda och drypande fett. Men det där berättar jag om en annan gång.
Nu tänker jag plocka fram guran och traggla Beatleskomp. Medan jag njuter av lårens ljuva värk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar