Jag vet, det är många timmar sen jag vaknade, men jag måste skriva om nattens mardröm. Om inte annat för att höra om nån annan brukar drömma denna obehagliga tuggummidröm?
Så här såg nattens mara ut: Jag befinner mig hemma hos mamma och pappa i radhuset vi bodde i på 80- och 90-talet. Jag tittar ut genom fönstret. Det brinner. Taket på vinden är borta och hela vinden står i lågor. Jag kastar mig på telefonen, ska slå larm.
Men - jag kan knappt prata, för jag har tuggummi i hela munnen som hindrar mig. Jag får ut mig det jag ska, tror jag. Branden glöms snart bort i mitt medvetande och jag står vid toalettspegeln. Nu gäller det att få bort tuggummit ur käften. Jag drar och drar. Större delen av tuggummit sitter inuti en tand, som jag lagat ett hål i förut. Hålrummet är fyllt av gummi, som aldrig tycks ta slut. Det sitter fast i hålet och mellan tänderna. Jag har ju haft tuggummiförstoppning i munnen många gånger förut, så jag får inte direkt panik, men det är obehagligt. Högst obehagligt.
Till slut har jag lyckats dra ut allt. Jag håller en klump, stor som en pingisboll, i handen. Den är vidrig.
Just den här scenen, med branden och att tuggummit fastnat just inuti en tand, är ny. Men själva tuggummit som fastnat i tänderna, i gommen, i munnen återkommer gång på gång. Den krypande paniken är alltid densamma. Jag bestämmer mig varje gång, i drömmen, för att aldrig mer tugga tuggummi. Men när jag vaknar inser jag att det inte spelar någon roll. Tuggummit är en symbol för något annat. Inte helt feltippat för stress, för den håller sig borta när jag är på semester, eller tycker att jag har läget under kontroll i största allmänhet.
Jag har googlat på det, tro mig, och faktiskt fått någon träff. Men inte så många att jag fått något tillfredsställande svar på varför just ett jäkla tuggummi förföljer mig.
Nån annan som drömmer detta sjuka? Eller som har en djup eller bara hubbabubbakletig tolkning?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar