Halleluja, jag fann lyckan i fettsekten

Jag äter inte som alla andra. Jag äter fett. Inte bara olivolja och nötter, som ju allmänt anses vara så nyttigt, utan framför allt animaliskt fett. Smör, bacon, vispgrädde, feta ostar.

Och jag äter så lite kolhydrater som möjligt. Inget bröd, ris, pasta eller potatis. Grönsaker visst, men helst bara såna som växt ovan jord. De har nämligen lägst kolhydratinnehåll, och det är det som är det fina i kråksången, sörru.

Idag åkte jag med några av jobbarkompisarna till favoritlunchstället Provencale på Butängen här i Norrköping. Mitt mål var som alltid att äta deras grillmix. Det vill säga kyckling- och köttfärsspett med grillad paprika, zuchini och champinjoner. Och tzatziki till det. Detta underbart goda och nyttiga istället för kolhydratstinn och fettbildande klyftpotatis.

Men som flera gånger förr var grönsakerna slut trots att vi anlände redan klockan tolv. Det fick bli en grönsallad istället. Second best. Bättre lycka nästa gång. Kommer ju fortsätta åka dit eftersom det är ett av få ställen som brukar tillfredsställa mina, för somliga, konstiga dietkrav på bästa sätt.

I snart ett år och två månader har jag hållit på med de här dumheterna. Och jag har inga planer på att lägga av. Det är ingen nyck längre. Det är forever.

För jag mår så jäkla bra av det. Inte bara av det faktum att jag gått ner fjorton kilo och upptäckte igår att jag nästan flög fram i mina joggingskor längs strömmen, trots att det bara var andra gången jag fick för mig att göra det på snart två år. Inte heller bara för att det aldrig har varit så roligt att köpa nya kläder som senaste året.

Utan också för att jag numera vaknar utsövd, har bättre morgonhumör, inte får sockerdippar som förvandlar mig till ett monster, för att magen (som förr var en tickande gasbomb) är lugn som en filbunke och för att tankeverksamheten (allt som oftast) flyter på med lätthet. Därför. Och av ett gäng anledningar därtill.

LCHF heter förresten sättet jag äter på. Det betyder low carb, high fat, i fall nån skulle vara intresserad. Om inte: Fortsätt att äta er smaklösa spagetti bäst ni vill. Jag är i alla fall inte sugen på gojan längre. ;-)