Att plugga eller inte

Jag har sån abstinens att jag rusade till affären för att köpa Lonely Planets guide till... New york. Så. Nu har jag TRE guideböcker till den stan. Hehe. Synd bara att jag missade Londonguiden de erbjöd förra veckan. Där var jag och Uffe på besök förra våren för övrigt, men även dit vill och kommer vi åka tillbaka.

Idag var det annars back to reality. Jag har varit nattchef, eller R1:a som det heter hos oss. (Allt för att kunna hålla nere våra löner.) Det var skönt att redigera, kände mig inte redo att skriva och tvingas gå igång på jeansstöldåtal, sövande polispresskonferens eller bönder som ska få informationskväll om blåtunga. (Ja, detta är saker vi erbjuder läsarna i morgon.)

Det blev en lunch på Paus med Terese för mig och jobbarkompisen Eva. Terese var strålande glad efter att ha fixat sin allra sista, och superviktiga, tenta på sjuksköterskeprogrammet. Den 6 juni är vi inbjdna på examensfest. Grattis!!! Minns hur gött det känns att vara KLAR! =)

Vi kom osökt in på den eviga frågan som man gärna ställer sig som före detta student. (Jag lovar att jag har ställt mig den förr, med sju och ett halvt år på högskolor och universitet i bagaget.) Skulle man vilja sätta sig i skolbänken igen, när man väl kommit in i arbetslivet?

"No way", sa Eva tveklöst. (Eva är alltid tveklös.) "Jag längtar efter att börja jobba och tjäna pengar. Men just idag njuter jag så klart av att kunna vara ledig en måndag" sa Terese.

Jag då? Hmmm. Det beror på vilken dag jag får frågan. Det där livet var ju bekymmerslöst på många sätt. Inget måste att befinna sig på en plats från åtta till fem, många sovmornar, ännu fler roliga fester med sköna kurskompisar och möjlighet att kunna dra iväg nånstans i några dar då och då. När alla andra jobbade!

Men samtidigt: Inga pengar att dra för, feta CSN-lån, ständig stress över allt man borde läsa och ovisshet inför vad det skulle bli av en när man blev stor.

Det var en härlig tid på många sätt. Vänner man fick för livet, saker man lärde sig, allt kul man hade och faktumet att jag får kalla mig journalist idag. Men. Som klyschan säger: Var sak har sin tid.

Närmast ska jag därför njuta av att ha mina bäst-bästa vänner från tiden som flumpluggande blivande arkeolog på Gotland här i helgen, och säkert prata en del gamla ljuva minnen med dem. Sen ska jag njuta vidare av livet som vuxen. Livet där man faktiskt har råd, och ibland också möjlighet, att dra till New york då och då. Eller ha en myshelg med dyra (nåja) restaurangbesök med bästisarna.

Inte så dumt.