Nattsudd

Har nattugglat framför dvd:n. Vi hyrde fyra rullar och tittade just på nummer ett: Supersugen. En amerikansk collegefilm som utlovades vara superkul av självaste Filmkrönikan. My ass, va bra den var...

Se den - och tappa sugen totalt! Varför? Pinsamt dåligt manus, underbältethumor på ett gäspframkallande sätt, ingen röd tråd. Kort sagt trams. Och jag som brukar gilla sex-, bajs- och annan låg humor - om den bara har lite, lite finess. Det hade den inte här. Uselt var betyget från både mig och Uffe.

De andra tre rullarna lär vara milsvida bättre. Ser mest fram emot Bob Dylan-filmen som jag tänkt se länge nu. Det får bli imorrn.

Nanna kudde nu. Upp och knalla runt Strömmen med Terese imorrn bitti. Ledig fredag. Skönt så klart. Har varit en intensiv vecka på redigerarstolen! Solen - nu får du titta fram igen. Jag är redo.

Bara en bild

Jenny och Pia - ni är bäst.

Still going strong - tio år senare

Tog tåget hem till mor och far i Etuna i helgen. Ville njuta av lugnet, bli ompysslad, träffa familjen och ha det gött. Hoppades få krama brorsdotter Anna, men brorsan var sjuk så de kom bara förbi en snabbis. Anna tittade skeptiskt på mig. Vi måste ses oftare, den lilla raringen känner ju inte ens igen mig!

Hur som helst. Det blev ett skönt dygn. Vi grillade i kåtan, men satt sedan utanför och åt när kvällssolen värmde. Efteråt såg vi på Idas gamla katastroffilm "Alive" (ni vet den där de äter upp sina döda vänner för att överleva). Fan, va bra den var! Stark.

Idag passade jag på att inventera min vandrarutrustning, som inte varit i farten på tio år i sommar. Av just den anledningen har jag bestämt mig för att hänga med mina gamla päron upp till Sarek i juli. Bilar upp, flygbiljettbokad hem från Luleå.

De gamla goretexkängorna från -96 dammades av, vaxades in och dök sedan ner i baljan för att testas. De höll måttet. Slipper köpa nya. Skönt för plånbok och fötter. Minns dem som underbara att vandra i.

Lite prylar måste inhandlas. Strumpor, ullunderställ och syntetunderkläder. Största frågetecknet är tältet. Ska ha ett enmanstält är tanken, men vill inte köpa. Hoppas få hyra eller låna ett av ex-exet, han jag brukade vandra med på den tiden det begav sig. Men han verkar svårflörtad. Konstigt. Det var han inte då...

Löser sig på nåt vis. Vildmarken väntar på mig!

Vi höll småbarnsföräldrarna vakna

Kom just hem från middag hos mammalediga kollegan och vännen Elin och hennes Jens. Uffe och jag höll dem uppe sent i deras mamma-och-pappa-till-lilla-klara-värld. Risken finns ju att den lilla sötnosen vaknar i ottan, pigg som mörten och redo för att äta, leka och hänga med päronen. Elin hade inte varit vaken och sett det skymma ute sen förra året. Hur ska jag fixa det där, undrar Uffe lite stilla. Vi som redan sover halvknackigt nu. Men, man får oanad ork, lovar Elin, och gäspar. Hehe.

Kryper till kojs. Tänker varje kväll nuförtiden att jag ska göra det i sällskap av en bok, men det stannar alltid vid tanken. Är, trots att jag fyller 33 i höst, fortfarande nattuggla, vilket innebär att jag lägger mig sent, men vid det laget när jag är riktigt trött. Tonåringen går liksom aldrig ur mig. Läsa finns inte med på kartan för tillfället.

Funderar på att ta tåget "hem" till Etuna imorrn förmiddag. Till mamma och pappa för att bli lite ompysslad. Pilla navel, filosofera vid dammen och titta på fiskarna, promenera i den älskade gamla skogen. Ta det jäkligt lugnt. Uffe ska ändå jobba halva dan och sen får han besök. Får se. Måste, framför allt annat, sova ut först.

Farväl o himmelska luncher

Jag har nämnt det förut, och gör det igen. Grillmixen på restaurang Provencale har varit min favoritlunch de senaste månaderna. Grillade grönsaker till köttet. Perfekt för mig som ratar kolhydratstinn potatis.

Idag var det dock en sorgens måltid som avnjöts tillsammans med kollegorna Eva och Carolina. Världshistoriens sista grillmix. Den åts med andakt.

För det är slut nu. Grönsakerna får inte plats på grillbordet längre. De får ge vika för mer kött och fågel. Inget ont i dessa matvaror i sig, men ont inombords gör det när paprika, zuchini och champinjon försvinner.

Eva kom dock med den briljanta idén att vi hädanefter enbart ska besöka Butängens bästa (och enda) matställe när vi jobbar kväll. Den himmelska rätten kommer nämligen finnas kvar på den något dyrare kvällsmenyn.

Ett halmstrå att gripa, i en för LCHF:are grym restaurangvärld. Tack.