Lovis Alida Elisabeth Johansson, född 22 oktober 2010

34 eller 74?

Hur firar man sin 34:e födelsedag - när man har ett barn i magen som är beräknat till att titta ut om tre dagar?

Man äter sen och lång frukost på Sockerbagarnas på Norra promenaden och promenerar sedan hem genom Folkparken.

Tar emot gratulationssång på telefon från familj och vänner.

Kryper ner i sängen igen med ett korsord - innan man somnar om och sover i en dryg timme igen.

Sen äter man lite thaimat, duschar och vaggar bort till cykelhandlaren för att hämta sin förhoppningsvis fixade cykel.

Sen får man se.

Det var 34 och inte 74 va? ;-)

Världens roligaste man

Bäbisen verkar stanna inne ett tag till, så vi drar till Linkan ikväll och ser på John Cleese från femte raden.

Föreställningen, som ska bekosta delar av hans skilsmässa, fick toppbetyg i Aftonbladet och blir förhoppningsvis sjukt rolig. Och sjukt dyr, tusen spänn var, men det får vi ta.

Förmodligen sista gången på väldigt länge som vi går på lokal. Och då görs det med schwung!

En dag som denna

Upp halv nio = i ottan these days för min del. Svårt att sova.

Långsam frulle.

Somnar om i en timme.

Lagar lunch. Basilikakyckling med pasta. Jo, jag äter sånt kolhydratstint nu. Tillfälligt.

Dusch.

Bilen till barnmorskan för rutinkontroll. Magen har växt rejält. Vilket känns.

En sväng förbi Erikshjälpens loppis. Hittar ingenting.

Hyr ett par rullar med mig hem. Crazy heart och Pippa Lees hemliga liv. Missade dem båda på Flimmerfestivalen, där jag hann med sex rullar i år. (Dive!, Underkastelsen, A boy called dad, Year of the carnivore, Du kommer att möta en lång mörk främling och Himlen är oskyldigt blå.)

Pratar i telefon med Cina, päronen och brorsan.

Tvättar bäbispåslakanen som jag sytt ihop av Uffes gamla över- och underlakan.

Vinterbonar balkongen. Alla möbler under nyinköpt presenning. Blomkrukor ner i källaren.

Läser ett gäng broschyrer från Naturskyddsföreningen, som jag tog med från visningen av Underkastelsen. Nu blir det bara krav-bananer och dito kaffe. Inga mer jätteräkor på Paus och ännu mer ekologiska och miljömärkta produkter i övrigt. Det här med att äta mindre kött känns dock svårare. Vi får se. Kanske kompenserar med ännu mer ekologiskt odlade grönsaker. Åtminstone.

Käkar regnbåge, som mamma och pappa fiskat upp och Uffe tillagat. Slår bort tanken på hur mycket skit den kan tänkas innehålla. God är den som bara den.

Surfar och bloggar lite.

Snart dags för Brottet.

Har fortfarande inte testat Tensapparaten som jag hyrt. Senast imorrn ska jag! Kan behövas mot foglossningen, som är elak nu.

Kunde inte hålla mig borta

Förra året var jag en given gäst. Terese, Charlotte, Uffe och jag var ett team. Eva, Jakob, Ulf och Annika ett annat. Munken var fylld till bristningsgräns, vi kunde inget om Manga, men desto mer om Beck, filmbolagens jinglar och Gudfadern.

Vi hamnade på fjärde plats och var nöjda med det.

I år tänkte jag att jag bangar. Skulle inte orka stå upp i flera timmar. Det skulle vara för bullrigt. Jag skulle vara för trött.

Men så hörde Terese av sig och sa att hon och hennes tillresta kompis hade ett bord. Så efter en Flimmerrulle (den bästa hittills, "A boy called dad") och lite thaibuffé till lunch så följde jag med Uffe. Kunde ju alltid åka hem om det blev för jobbigt.

Jag blev kvar under de tre timmarna quizen tog. Drack ett par mineralvatten. Åt en bit kladdkaka.

Kunde inte så mycket. Många filmer var alldeles för grabbiga och actionfyllda för att det skulle vara min cineastiska tepåse. Och jag saknade svensk film, som är det jag ser mest av.

Men Uffe var nog den enda i lokalen som prickade in de tre skådisarnas sammanlagda ålder på 182 år, vilket borde ha gett ett hederspris bara det. Och tågfilmerna kunde vårt lag rakt av, även utan tågproffset Jakob, som var i Västervik med just tågföreningen.

Vi hade skoj i vårt femmannalag, som även innehöll Viktor. Vi slutade som sjua av 29 team. Vinstlösa, men fyllda med nya filmkunskaper och sugna på revansch nästa år.

Imorrn avslutar jag årets festival med två eller tre rullar.

Smakar bra.