Kompisar från förr och lite bordsfotboll on top

Längesen man var här. Livet kom emellan.

Nå, uppdatering: I lördags hade jag ett kärt återseende, eller två. Mina favoriter big time från gymnasiet hemma i Etuna kom och hälsade på här i Peking. Det var första gången vi möttes sen studentdagen för ganska exakt fjorton år sen. Spännande!

De fem timmarna de var här bara flög fram. Vi fikade, pratade, babblade, skrattade, lunchade och uppdaterade varann om vad som hänt sen sist. Sen bestämde vi oss för att ses igen, senare i sommar. Den gången hemma hos Johanna som bor i ett mysigt gammalt hus med sina två döttrar vid en sjö utanför Flen. Förhoppningsvis tittar vi in hemma hos Lena, som faktiskt bor ett stenkast härifrån, utanför Skärblacka, gången efter.

De var sig lika. Lika snygga och goa som förr. =)

Vad mer? Ja just ja, det jag helst vill glömma. Hur jag mådde dan efter, på jobbet. Inte på grund av tjejerna, utan tack vare ett spontant besök på puben i några andra glada vänners lag på kvällen. Man är inte tjufem längre, kunde konstateras. Men jäklar vad kul det var att lira bordsfotboll och minbordspingis! Tack för matchen, Eva!

Sen har det jobbats och jobbats. Och jag har återupptagit akupunkturen. Nu ska migränen utrotas, en gång för alla.

Imorrn är det fredag för mig. Då blir det middag och Linköpingspub med jobbarkompisarna. Trevligt, ska det bli.

Häpp!