Living on the Edge - och en dyr investering

Tog den där beryktade sprutan efter jobbet idag. Nu när ryggskottet dragit sig tillbaka tänkte jag att det var lika bra. Living on the Edge, så att säga. Har varit sjukt mycket sjukskriven senaste tiden, så om det finns nån rättvisa så klarar jag mig undan med lite ont i armsingen. Basta.

Köpte en kudde för nästan 800 bagis idag. Jo, det gjorde jag visst det. Mötte en man med kudden, som hans fru sytt, gömd i en vit plastpåse utanför Campus på lunchen och bytta de sköna slantarna mot den sköna kudden. Som ska vara under rumpan och inte under huvet. Den är till för meditation och himmelskt skön. Gjord i nåt snordyrt naturmaterial som håller formen år efter år. Har suttit på en likadan hos min sjukgymnast många gånger och nästan lyckats hamna i trans. Kommer jag åtminstone i närheten av det tillståndet vid mina egna sittningar så är den värd varje öre.

Efter fem dagar med vila, bad, promenader och annan kurering mot ryggen så har vad som ser ut att bli en hektisk vecka inletts idag. Storhandling imorrn efter jobbet och facklig träff med hela koncernen onsdag och torsdag. Utgång på onsdag kväll och sen dito med jobbet på torsdag kväll, för att tacka av vår kära Ida, bästa vikarien, som jag hoppas, hoppas kommer tillbaka. Snart. Hon har varit en klippa på Extra i mer än ett år nu och kommer saknas av samtliga. Snyft.

Uppepå det får vi finbesök direkt efter jobbet på fredag, av paret Billengren som stannar till på söndag. Astrid kommer direkt från Köpenhamn där hon webbtevat kring klimatkonfen. Calle kommer med tåget från Stockholm, och de är så välkomna! Kulinariskt besök på nya indiern Indra väntar, en hel del sällskapsspelande och en och annan öl.

Ska koja nu, så att jag orkar med detta intensiva leverne.

Spruta or not

Ska man eller ska man inte? Sticka in vaccinsprutan i armen? Jag har så vitt jag minns aldrig haft influensa. Just därför, sa Jennys Daniel. Det är större risk att få den då. Jaha. Kanske bäst att gå då, även om jag misstänker att nån jäkel tjänar en sjuk mängd pengar på vår rädsla. Dessutom avskyr jag allt vad sprutor heter. Får se om jag velat klart till på måndag.

Finfina västeråsarna

Nu tar jag nya tag här på den slumrande bloggen. Fick ny kraft när jag var hos dessa två, mina fina vänner Pia och Magnus i Västerås. Bättre kan man inte ha. Puss på er.

Ur dvalan

Håhåjaja, det var visst ett par veckor sen jag gav ett livstecken ifrån mig. Så här kommer ett nytt. Men that´s tyvärr it för nu. Den lilla novemberenergin jag har räcker visst inte till för att blogga.

Men återkommer när ni minst anar. Var så säkra.

Återgår nu i dvalan och tänder några ljus för att lysa upp i det kompakta mörkret.

Konsult i fettätning

Han kom farande lika plötsligt och rörde sig lika effektivt som han brukar. Stövlade in på mitt rum och plockade raskt bort varenda pinal från min besöksstol. Han satte sig på den och rullade fram den till andra sidan av mitt skrivbord. Sen böjde han sig fram, på sitt intensiva sätt. Jag trodde han ville prata om den iskalla temperaturen på redaktionen, men icke:

"Min fru försöker gå ner i vikt. Hon tränar och tränar men inget hjälper.Har du några tips?"

Jag blev lite paff, men bara för en bråkdels sekund. Sen blev jag lika ivrig som han.

För bara några dagar sen, när vi möttes utanför redaktionen, jag på väg upp och han på väg att hjälpa någon annan med det ena eller andra, frågade han mig hur mycket jag hade gått ner. Han hade sett mig passera förbi någon dag innan det, och undrat, sa han. "Fjorton kilo", svarade jag, och varken kunde eller såg någon anledning att dölja glädjen och stoltheten.

"Ja, det syns verkligen", sa han då. "Och framför allt så mår jag så mycket bättre", la jag till. "Va härligt", sa han.

Sen måste han ha gått hem och berättat för frun om journalisten Ulrika som rasat i vikt av att äta så gott. Så flottigt och mumsigt, utan att träna ett dugg. Frun blev väl nyfiken och nu satt han alltså mitt emot mig och ville att jag skulle hjälpa frugan.

Gör jag så gärna. Så fort jag kommer hem så ska jag leta fram de kortfattade broschyrerna, som är en shysst introduktion till LCHF. Blir hon intresserad på riktigt så har jag ett gäng böcker att låna henne efter det.

Håller tummen för jobbets fastighetsskötares fruga och hennes lättare och smaskigare nya liv.