Igår Flimmerpremiär med Hannes Holms Himlen är oskyldigt blå. Den mer än medelålders publiken blängde på min McDonaldspåse. "Det luktar pommes frites" konstaterade tanten framför, medan hon vände sig om och sökte källan med sur min.
Håhåjaja. Norrköpings kulturelit hade uppenbarligen tagit sig från teatersalongen till Hörsalen för lite film. De verkade inte ha varit på en biograf bland andra människor sen 1900-kallt. Hehe.
Filmen var hursomhaver utmärkt. Skön balans mellan humor och allvar. Toppenbra skådisar, där Bill Skarsgård fick visa ett betydligt större register än i I rymden finns inga känslor, som jag såg på Filmstaden häromdan. Peter Dalle visade sig kunna annat än att vara rolig och Björn Kjellman spelade, för en gångs skull, en rent tragisk figur, med den äran. Amanda Ooms hade visserligen bara en liten roll som huvudpersonen Martins mamma, men hon briljerar ändå alltid.
Herr Holm själv svarade på frågor efter filmen. Han visade sig vara en sympatisk person, med mycket självdistans och humor.
Tar en filmpaus i några dagar nu och åker hem till mor och far i Tuna. Ska fira brorsdottern som fyllde 3 igår, kompisarnas son som fyller 3 om några dagar, träffa min älskade farmor som flyttat in på hem, en barndomsvän med hennes femmånaders son (och hon vill inspektera min mage, säger hon) samt sist men inte minst - träffa fina vännen som äntligen fått sitt efterlängtade barn för dryga två veckor sen.
Fullspäckat, som vanligt. Men det ska bli roligt, också som vanligt. Och jag ska hålla dejterna intensiva, men korta. Krafterna måste hushållas med. Man vet aldrig när det är dags för oss.
Hoppas dock få föda på Vrinnevi och inte på Mälarsjukhuset. Och gärna efter Flimmerfestivalen, som fortsätter ända til nästa söndag. Kommer tillbaka från Tuna på tisdag. Då blir det ytterligare ett barnkalas för Klara finest, 2 år, och sen en och annan rulle under veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar